When Love approach'd me under Friendship's name

No, make me mistress to the man I love;
If there be yet another name more free,
More fond than mistress, make me that to thee!
Oh happy state! when souls each other draw,
When love is liberty, and nature, law:
All then is full, possessing, and possess'd,
No craving void left aching in the breast

"Eloisa to Abelard" by Alexander Pope

Serviceminded?

Och det där med att vara en bra kund. Jag är jobbskadad, jag vet. Men jag tänker hela tiden på vilken service man får när man är kund.

När jag skulle boka en hyrbil ringde jag till flera ställen för att få prisuppgifter om hur mycket det skulle kosta och så.
Först var jag ute i god tid, och fick veta att typ alla ställen har 5000kr avgift för att jag bara vill ha bilen åt ena hållet.
Men jag förstod att skåpbilar ofta finns inne, så jag väntade lite med att boka ifall det skulle dyka upp någon som egentligen hör hemma i typ Sthlm, för då får man köra ner utan avgift.

Hursomhelst!
Jag ringde Europcar, när snubben svarade hörde jag att han var ute någonstans så jag tänkte fatta mig kort. Sa att jag bara hade några korta snabba frågor om att hyra skåpbil till Sthlm och han sa att han får upp en i veckan men att han kan ringa upp mig när han är tillbaka på kontoret för att kunna ge mig exakta uppgifter. Han var supertrevlig och tog mitt nr.

Medans jag väntade på att bli uppringd passade jag på att ringa till Avis för att fråga samma saker, snubben som svarar säger "Hörrö kan du ringa upp om en kvart? Jag sitter med en kund här."
Jag ringde inte upp.

Så jag ringde Hertz. Under tiden som jag försöka knappa mig fram till rätt ställe via deras jäkla "Om du vill hyra bil från en flygplats, tryck 98765456787" ringde Europcar mig så jag bytte snabbt bort Hertz-samtalet.
Han hade en bil till mig, som redan stod och väntade, och jag slapp avgiften! Nackdelen är väl att dagarna inte passade exakt som jag ville ha den, men allt blev ungefär 5000kr billigare! SERVICE!
Hertz och Avis, kyss min röv!

You are not a home for the hearts of your brothers

Jag tänker på relationer. Inte nödvändigtvis relation som i ett förhållande, utan relationer mellan vänner, bekanta eller faktiskt helt främmande människor.
Just nu är jag väldigt tillfreds med alla mina relationer. Jag har gjort mig av med energitjuvar och problemrelationer. Tänk hur skönt det kan vara att ibland bara ta ett steg tillbaka och sluta försöka hjälpa människor som inte vill ha hjälp. Eller som jag annars ofta gör, försöker få alla att tycka om mig. Den ständiga jakten efter uppmärksamhet och bekräftelse.

Det finns några personer jag brutit kontakten med senaste tiden och jag måste erkänna att jag mest känner en lättnad. Framförallt för att jag slipper komma på anledningar till att jag inte kan träffa personen, eftersom jag alltid vill vara omtyckt klarar jag inte av att bara säga "Nej jag vill inte träffa dig" för då kanske jag samlar på mig minuspoäng istället.

Att bara för ett litet ögonblick släppa jakten på pluspoäng känns fantastiskt. Jag känner mig friare än på länge.
Jag har slutat handla på 7eleven. Har inte ens gått förbi utanför sedan sist jag skrev om stället. Det är tio dagar sedan.
Jag behöver inte pluspoängen från snubben i kassan. Jag behöver inte vara en trevlig kund där. Det finns andra relationer jag hellre lägger ner tid och energi på!

Romantikern i mig säger att kärleken är viktigast att kämpa för. Så det är det jag gör.

Jag ska försöka återgå till att handla och agera på mitt sätt, istället för att försöka ge igen med samma sätt som jag blir bemött på. Jag tänker inte sjunka till någon annans nivå. Jag kan bättre än så. Jag kan försöka föregå med gott exempel.
Och jag börjar med det NU.

Så jävla enkelt

Jag vill komma vidare nu, klarar inte av att stå och trampa hur länge som helst på samma ställe.
Det händer ju ingenting. Är det bara jag som känner såhär? Är det bara jag som ska stå för förändring?
Jag vill springa springa springa tills jag inte ser var jag startade.

Idag kom jag på varför jag alltid velar i ett beslut och oftast vill diskutera igenom alla beslut.
Jag vill inte att andra ska döma mig efter mina beslut eller säga att jag var korkad som inte gjort på ett annat sätt istället. Som kanske skulle varit lättare eller bättre.
Alla mina problem verkar bottna i att jag oroar mig över vad andra ska tycka om mig.
Och det tar sådan tid och energi att försöka sluta tänka på det.

Vissa dagar skiter jag i det, jag bara struntar i vad andra tycker, men då ligger jag med ångest dagen efter och ångrar saker jag gjort eller sagt eller vad som helst.
Men jag försöker att inte ångra det jag gjort, utan det jag inte gjort.


Jag har varit
Ända nere på botten
Legat långt under isen
Har du saknat mig?

När jag låg där
Långt där nere i gruset
Med igenfrusna ögon
Tänkte jag på dig

Hur du ser mig
Egentligen ser mig
Och när du byggt upp mig
Så river du ner mig


Boden - Enkelt (Du, Du, Du)

You know that darkness always turns into light..

Heh, guess what? Det regnar idag.
Vi fick dricka äckligt kaffe och äta helt ok muffin på ett café i gallerian istället för nybakt bröd, färskost och annat gott på gräset i solen.

Och sen tog vi bussen till Ikea.
Jag ville ha förvaringspåsar för att packa i när jag flyttar, vissa saker ska direkt bara ställas undan i förråd/källare.
Men innan vi lyckades hitta de där förbaskade påsarna fick vi gå igenom Ikea nästan två varv. Typiskt.
Men det var helt okej ändå, för jag hittade en hylla till badrummet som inte fanns på deras hemsida!
Inte för att jag köpte något såklart. Men bestämde vilket matbord jag ska köpa senare.

Ja jag vet, det blir mycket tjat om flytten. Men jag ser verkligen fram emot det.
Det jag saknar dock, det är mamma. Jag önskar att hon var här. Hon hade tyckt om att hjälpa mig att pyssla i nya lägenheten. Och vi hade kunnat tapetsera/måla om den fula latte-väggen.
När jag flyttat in kanske hon kan komma och hälsa på mig.

Resten av dagen har varit seg. Jag är vansinnigt trött.

Jag ska försöka att inte grubbla ikväll.

What if I got it wrong?
And no poem or song
could put right what I got wrong,
or make you feel I belong.
What if you should decide
that you don't want me there by your side?
That you don't want me there in your life?

Lets's stick together now

why won't you believe in me?
are my loving intentions in vain?
i'm counting my sleepless nights
and i'm begging for attention like a dog
why won't you believe in me
when i'm trying and i want it so bad..


Jag är på dåligt humör.
Min bok blev stulen på jobbet av någon idiot som tyckte att en bok som ligger på en fönsterbräda, bakom en gardin, nog är gratis och fri att ta. PUCKO! JAG VILL HA MIN BOK TILLBAKA!
Och inte nog med det så fick jag ett sms med mindre kul innehåll lite senare också.
Och snubben på 7eleven satt och snurrade med nån Taxi-polare och när jag gick förbi sa Taxi-snubben Cola Zero flera gånger och jag fick för mig att de säkert snackade skit om mig.
-Den där feta tjejen kommer alltid in på natten efter jobbet och handlar, gissa vad hon köper?
-Cola Zero! Cola Zero!
Fuck you. Jag köper Ramlösa. Men aldrig mer.

Vad är det förresten för fel på folk i Sthlm? Alla verkar ju vara idioter. Eller är det bara jag som drar de till mig?
Skitdag. Skit skit skit.
Det kommer säkert spöregna imorgon bara för att jag vill äta frukost på gräsmattan och ta en promenad.

I've lost myself again and I feel unsafe

Jag tänker på barn. Ganska mycket faktiskt.
Inte på att bli gravid och få ett eget barn, utan på hur jag fungerar tillsammans med barn. Och hur ungar uppfattar mig.
De minsta barnen har jag inget problem med, alltså ungar under 3 år. Gråter de kan jag trösta, vi kan leka och träna på att gå, läsa böcker, kramas i soffan med välling osv. Yngsta syrrans ungar kan jag hantera.
Men jag börjar bli livrädd för Cris barn. Jag har ingen aning om hur det kommer funka och jag oroar mig för att de kommer hata mig. Att vi inte kommer komma överens på något sätt alls.

För några veckor sedan pratade jag ganska mycket med en annan syster. Försökte få tips och råd och så. Det kändes bättre för stunden och jag blev lite lugnare. Men nu börjar det krypa i kroppen på mig igen.
Barn alltså. Shit. Jag kommer inte kunna sova inatt.

What does it take to make us sing?

Det är lustigt, om jag blir mer självsäker och nöjd på en punkt så verkar det som att det minskar någon annanstans.
Jag tycker ju att det skulle kunna öka överallt, det hade ju varit trevligt. Idag slog det mig att jag inte bryr mig lika mycket om vad alla tycker om mig. Men det kan bero på sömnbrist och att jag alltså bara inte orkar bry mig.

Jag börjar bli nervös inför flytten, samtidigt som flera pusselbitar hittar sin plats av sig självt och många saker löser sig. Äh vadfan, jag orkar inte skriva mer. Det här blir ju ändå bara snurrigt.
Jag avslutar med lite Sisters of Mercy.


Give me ever the years you wept inside when cold
All the sins and secrets never cried
All the dreams you kept and the tears you sold

Give me
Give me ever and always
Ever and always
Body and soul

Your heart

Your mind
Your body and soul

We got the kingdom, we got the key

Augusti 2010. Mitt liv pausades. Jag har rullat fram i min lilla bubbla sedan dess och bara låtit livet glida förbi.
Nu börjar bubblan spricka, precis som blåsan under min fot, och det börjar hända saker igen.
Jag har så vansinnigt många saker att se fram emot att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.

Och det är sommar. Solen skiner på en klarblå himmel och allt är grönt och jag går runt i korta jeansshorts.
Förra sommaren visade jag inte ens knäna.
Ibland kanske man får nöja sig med hur man är. Vad man har. Det är okej.

Om två veckor måste mitt liv vara nedpackat. Två veckor kvar innan jag lämnar Stockholm, när jag återvänder flyttar jag in i min alldeles egna lägenhet.
MIN. EGNA. LÄGENHET.
Det är helt sjukt.

RSS 2.0