Sweet music in my ears

Wow. Nu upptäckte jag att de gjort om lite här på blogg.se.
Jag är inloggad så rackarns ofta numera.. Har ingen aning om när det hände.

Finns inget direkt att blogga om längre.
Jag jobbar, sover och slösurfar. Läser bloggar men kommenterar aldrig.
Spelar skitspel på facebook och dödar tid.

Hittade en ny favoritlåt inatt när jag tänkte sova.

The Cardigans - 03:45: No sleep

It's way too late to think of
Someone I would call now

And neon signs got tired
Red eye flights help the stars out
I'm safe in a corner
Just hours before me

I'm waking with the roaches
The world has surrendered
I'm dating ancient ghosts

The ones I made friends with
The comfort of fireflies
Long gone before daylight


Sen handlar texten om något med Gud och där tappade jag intresset.
Men det här första är iallafall fint. Och passade bra.

Idag är jag ledig. Jag ska ta med Simon E till Sickla för att shoppa lite.
Jag behöver skor och sminkborstar. Och det är ju tråkigt att kolla på saker ensam.

There is no fucking you, there is only me

Yes, I am alone, but then again I always was
As far back as I can tell, I think maybe it's because
Because you were never really real to begin with
I just made you up to hurt myself


Jag är så jävla förbannad och less så jag snart bara går i bitar.
Jag kommer aldrig, aldrig mer ens vilja gå på bio med dig. Nu skiter jag i det här på riktigt.
Det är andra gången jag fixat biljetter som bara kommer nötas sönder till smulor i min plånbok.
Varför ens försöka anstränga sig när allt bara kastas tillbaka i mitt ansikte som något som hunden skitit, ätit upp och sedan kräkts ut igen.

Remember where you came from, remember what you are
Don't you fucking know what you are?
Go on get back to where you belong!

Du säger ingenting, det säger allt

Saker börjar kännas mer och mer meningslösa.
Humöret skiftar fortfarande obehagligt mycket och fort. Ena stunden mår jag bra och nästa sekund händer något fjuttigt som gör att jag börjar tokgråta, blir elak eller bara apatisk.

De ensamma nätterna börjar verkligen bli jobbiga. Jag håller mig vaken längre och längre bara för att slippa släcka och ligga ensam i ett mörkt, tyst rum. Pratar hellre med någon jag knappt vet namnet på över MSN eller spelar skitspel på Facebook. Slöseri på tid att ligga ensam när man kan få lite sällskap.
Ibland ringer jag Morgan för att få prata lite och kunna slappna av för att bli trött nog att somna.

Om 8 dagar åker jag till Kiruna. Måste säga att det känns faktiskt rätt skönt.
Även om jag vet att jag inte kommer trivas i varken rummet eller lägenheten kommer det vara skönt att se bekanta ansikten, krama vännerna och sova med Iris under täcket.

Flytten av Idas katter påminde mig om hur sjukt tomt det kändes utan Iris här i början.
Och hur tomt det fortfarande känns. Det är helt jävla sjukt hur mycket jag saknar det där lilla vita fluffiga luddiga yrvädret.
Frågan är om jag ska vara självisk, och ha kvar henne för att jag vill det, eller om jag ska låta henne flytta till någon som kan erbjuda henne ett riktigt bra hundliv. Det känns som att jag kommer må dåligt och ångra det beslut jag än tar.

För mycket skrivet igen. Förlåt.

I gotta go to work

Jag tror jag är knäpp på riktigt. Under hela promenaden hem från t-banan ikväll hade jag en konversation i skallen med min "familj". Dvs hyresvärden/bohemkvinnan AH och min rumsgranne S.
Hela konversationen på engelska såklart, då S inte kan svenska. Geez..!

Förresten går det inte så bra med min ledighet. Jag ska extrajobba fredag & lördag.
Jag var så glad över att jag får några extra timmar och berättade åt Cris om mina "halvdagar".
Och konstaterade att man kanske inte kan kalla 6½ timmar för "halvdag".. Eller?

Nej nu är det dags att sova!
Måste vakna tidigt imorgon igen, dags för nästa 13h skift.
Godnatt!

Refresh

Ledig nästan hela denna vecka, jobbar bara ons-tors.
Vad ska jag göra med all tid?

Såfort jag är ledig blir jag smått rastlös. Jag har egentligen massor med saker att göra men har som ändå ingen ork.
What to do?

Humöret svänger fortfarande en del men verkar bli bättre.

Om två veckor är jag i Kiruna igen.
Knäppt men jag längtar fan.

Nu ska jag bara försöka lösa problemet med Iris..
Lägenhetssökandet får ta en paus, jag orkar fan inte.
Ska försöka göra livet här lättare istället.

RSS 2.0