Victoria

Augusti 2010. Mitt liv pausades. Jag har rullat fram i min lilla bubbla sedan dess och bara låtit livet glida förbi.
Nu börjar bubblan spricka, precis som blåsan under min fot, och det börjar hända saker igen.
Jag har så vansinnigt många saker att se fram emot att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.

Och det är sommar. Solen skiner på en klarblå himmel och allt är grönt och jag går runt i korta jeansshorts.
Förra sommaren visade jag inte ens knäna.
Ibland kanske man får nöja sig med hur man är. Vad man har. Det är okej.

Om två veckor måste mitt liv vara nedpackat. Två veckor kvar innan jag lämnar Stockholm, när jag återvänder flyttar jag in i min alldeles egna lägenhet.
MIN. EGNA. LÄGENHET.
Det är helt sjukt.