Every hour has come to this
Jag har nu fått jobbet jag sökte tidigare i höstas, och jag trivs toppenbra!
Körkortet är också på gång och dagarna flyger iväg.
Får man vara såhär nöjd med livet? Får man må såhär bra?
Det känns ju fortfarande overkligt, och på något vis tror jag inte att jag kan förstå det. Eller, att jag inte riktigt kan tillåta mig att njuta av det fullt ut.
Påminner mig själv varje vecka att leva i nuet, njuta av det som finns och i små steg försöka förbättra.
Gabriel hjälper mig, påminner mig om att inte oroa mig så mycket.
Och oron börjar faktiskt släppa. Det verkar som att jag, vi, gör allt rätt!
All along I believed I would find you
Time has brought your heart to me
I have loved you for a thousand years
I'll love you for a thousand more
Körkortet är också på gång och dagarna flyger iväg.
Får man vara såhär nöjd med livet? Får man må såhär bra?
Det känns ju fortfarande overkligt, och på något vis tror jag inte att jag kan förstå det. Eller, att jag inte riktigt kan tillåta mig att njuta av det fullt ut.
Påminner mig själv varje vecka att leva i nuet, njuta av det som finns och i små steg försöka förbättra.
Gabriel hjälper mig, påminner mig om att inte oroa mig så mycket.
Och oron börjar faktiskt släppa. Det verkar som att jag, vi, gör allt rätt!
All along I believed I would find you
Time has brought your heart to me
I have loved you for a thousand years
I'll love you for a thousand more
Drömmen: Hemmafru på heltid
Har gjort mig riktigt hemma här i lägenheten nu.
Vi har varit ner till Ikea och handlat skrivbord och bokhylla bland annat, och i veckan ska vi förbi en vän och köpa en större tv-bänk.
Dagarna går på, jag möblerar om, pysslar och fixar här i lägenheten.
Går på styrelsemöten, träffar vänner och fixar middag.
Det är ju så otroligt roligt att laga mat när det uppskattas! Gabriel får med sig en matlåda till jobbet lite då och då. Och idag fick han med sig muffins till den nya verkstaden.
Jag bara myser.
Men jag måste väl börja jobba igen antar jag. Iallafall lite deltid. Ibland.
Nu ska jag koka lite extra ris så karln får med sig matlåda imorgon. Kycklinggryta blev det till middag idag.
Vi har varit ner till Ikea och handlat skrivbord och bokhylla bland annat, och i veckan ska vi förbi en vän och köpa en större tv-bänk.
Dagarna går på, jag möblerar om, pysslar och fixar här i lägenheten.
Går på styrelsemöten, träffar vänner och fixar middag.
Det är ju så otroligt roligt att laga mat när det uppskattas! Gabriel får med sig en matlåda till jobbet lite då och då. Och idag fick han med sig muffins till den nya verkstaden.
Jag bara myser.
Men jag måste väl börja jobba igen antar jag. Iallafall lite deltid. Ibland.
Nu ska jag koka lite extra ris så karln får med sig matlåda imorgon. Kycklinggryta blev det till middag idag.
Home is wherever I'm with you
I tisdags, en kvart innan midnatt, rullade vi in i Kiruna med skåpbilen full av mina saker.
När vi kom in i Tuollarondellen började radion spela Melissa Horn.
Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Och jag kände mig som hemma.
Lägenheten är fortfarande ett kaos av lådor men det känns bra.
Varje dag är det fler saker som hittar sin rätta plats i lägenheten.
Och jag har hittat tillbaka till min plats i staden.
Teatern, filmfestivalen och nyårsrevyn.
Tänk att han kom och hämtade hem mig tillslut. Efter tre års väntan. Min hjälte.
När vi kom in i Tuollarondellen började radion spela Melissa Horn.
Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Och jag kände mig som hemma.
Lägenheten är fortfarande ett kaos av lådor men det känns bra.
Varje dag är det fler saker som hittar sin rätta plats i lägenheten.
Och jag har hittat tillbaka till min plats i staden.
Teatern, filmfestivalen och nyårsrevyn.
Tänk att han kom och hämtade hem mig tillslut. Efter tre års väntan. Min hjälte.
I need to love
Att packa är ungefär lika tråkigt som att städa.
Det är ett evighetsgöra av organiserande, plockande och planerande. Utan att det syns att man gjort något förutom att staplarna av kartonger blir högre.
Klart det är spännande att flytta, men satan så tråkigt och tidskrävande det är.
Och inte går det snabbare av att jag får en massa minnen av varje pryl jag tar i handen.
"De här ljusstakarna köpte jag på Lagerhaus i Nacka Forum". Och så måste jag fundera på var jag ska ställa de i nya lägenheten.
"Den här lampan köpte jag på Ikea och den matchar så fint med den där gröna vasen jag köpte på rea på MIO i Kiruna." och var ska de få plats sen? Kanske i vardagsrummet? Eller på den svarta byrån i sovrummet? Och ska byrån i sovrummet stå kvar där den är eller byta sida? Eller ska den bytas ut mot min byrå i ek?
Och ska vi möblera om i vardagsrummet? Kanske köpa en fåtölj?
Kanske jag måste kolla på fåtöljer på IKEAs hemsida. Och datorskrivbord ska vi också ha, undra vad de kan kosta. Och vilken färg? Och modell?
...och vips har ytterligare någon timme flugit iväg utan att en enda sak hittat sin plats i en kartong...
Som sagt. Evighetsgöra.
Tur att det snart är söndag så han kan komma hit och hjälpa mig att fokusera.
Come to me,
Trust in your dream
Come on and rescue me.
Yes I know, I can be wrong
Maybe I'm too headstrong
Our love is
Madness
Det är ett evighetsgöra av organiserande, plockande och planerande. Utan att det syns att man gjort något förutom att staplarna av kartonger blir högre.
Klart det är spännande att flytta, men satan så tråkigt och tidskrävande det är.
Och inte går det snabbare av att jag får en massa minnen av varje pryl jag tar i handen.
"De här ljusstakarna köpte jag på Lagerhaus i Nacka Forum". Och så måste jag fundera på var jag ska ställa de i nya lägenheten.
"Den här lampan köpte jag på Ikea och den matchar så fint med den där gröna vasen jag köpte på rea på MIO i Kiruna." och var ska de få plats sen? Kanske i vardagsrummet? Eller på den svarta byrån i sovrummet? Och ska byrån i sovrummet stå kvar där den är eller byta sida? Eller ska den bytas ut mot min byrå i ek?
Och ska vi möblera om i vardagsrummet? Kanske köpa en fåtölj?
Kanske jag måste kolla på fåtöljer på IKEAs hemsida. Och datorskrivbord ska vi också ha, undra vad de kan kosta. Och vilken färg? Och modell?
...och vips har ytterligare någon timme flugit iväg utan att en enda sak hittat sin plats i en kartong...
Som sagt. Evighetsgöra.
Tur att det snart är söndag så han kan komma hit och hjälpa mig att fokusera.
Come to me,
Trust in your dream
Come on and rescue me.
Yes I know, I can be wrong
Maybe I'm too headstrong
Our love is
Madness
I will stay by your side
Efter alla svin, idioter och mansgrisar jag träffat i mitt liv, kan jag tycka att jag faktiskt förtjänar världens finaste pojkvän.
Det är bara synd att alla föregående lärt mig att bete mig illa, så jag nu måste lära om. Och jag måste erkänna att det är rätt svårt. Men jag försöker.
Jag vill ge honom allt han förtjänar och mer.
Jag vill göra honom lika lycklig som han gör mig.
Om en vecka blir vi sambos. Om en vecka bor vi under samma tak.
Om en vecka får jag somna i min ängels armar varje natt, och vakna vid hans sida varje morgon.
Det kan inte bli bättre än såhär.
Jag är världens lyckligaste!
Vi kommer bli en fin familj.
Det är bara synd att alla föregående lärt mig att bete mig illa, så jag nu måste lära om. Och jag måste erkänna att det är rätt svårt. Men jag försöker.
Jag vill ge honom allt han förtjänar och mer.
Jag vill göra honom lika lycklig som han gör mig.
Om en vecka blir vi sambos. Om en vecka bor vi under samma tak.
Om en vecka får jag somna i min ängels armar varje natt, och vakna vid hans sida varje morgon.
Det kan inte bli bättre än såhär.
Jag är världens lyckligaste!
Vi kommer bli en fin familj.
Steady as the stars in the wood
Hemma hos syster blev det en massa bus med ungarna, vi lekte kurragömma och när vi blev trötta av det drack vi lite vatten och sen tjoff satt båda barnen fast runt mina ben! Passade på att städa golvet i vardagsrummet och köket, hehe.
Sen hoppade vi lite i soffan också, och kollade på Pippi Långstrump.
Kan ni förstå att jag som tvingats klara mig själv, tvingats bli självständig de senaste tre åren, nu ska bli sambo igen?
Och att jag som trodde att jag inte behöver någon, inte kan tänka mig ett liv utan honom? Bara tanken på att något skulle hända, att han inte skulle finnas mer, får mitt huvud att snurra.
Och när jag saknar honom som mest, viker sig knäna nästan under mig och jag måste luta mig mot en vägg för att samla kraft.
Långt inne i huvudet kan jag minnas små fragment av en tid då jag grät flera dagar i veckan. Men det är länge sedan nu. Över ett år sedan.
Nu minns jag inte ens hur länge sedan det var. Men jag vet att hormoner hade med det hela att göra, och att det var tanken på att inte få ligga i hans famn igen som gjorde det.
Livet. Tänk hur saker kan ändras.
Tänk att man kan vara såhär lycklig.
Where bright lights and angels meet
Det är dags för ett nytt kapitel.
Nu är det snart ett år sedan han ringde och väckte mig med världens bästa telefonsamtal. Ett år sedan han kom tillbaka in i mitt liv.
Om bara en månad eller två kliver jag in i hans liv ordentligt.
Jag flyttar tillbaka till Kiruna.
Det är spännande och fantastiskt och otroligt läskigt. Allt på samma gång.
Och jag älskar det!
Nu är det snart ett år sedan han ringde och väckte mig med världens bästa telefonsamtal. Ett år sedan han kom tillbaka in i mitt liv.
Om bara en månad eller två kliver jag in i hans liv ordentligt.
Jag flyttar tillbaka till Kiruna.
Det är spännande och fantastiskt och otroligt läskigt. Allt på samma gång.
Och jag älskar det!
Be the lightning in me
Vi pratar om barn, om hus och om bilar. Om hur jag önskar mig en hund igen. Vi är fåniga och vi skrattar med varandra, åt varandra.
På lördag flyger jag upp till Luleå, vi ska spendera fyra dagar i stugan. Klippa gräs, åka på Noliamässan i Piteå och bara ha det bra.
Jag är obeskrivligt lycklig, och världens finaste människa älskar mig. Det känns som en dröm.
Igår ringde min läkare och berättade att de fick bort all cellförändring, och att jag inte hade cancer.
Det firades med att spela biljard på kvällen med tjejerna.
Kan stolt berätta att jag börjar lära mig! Lyckas få in några fina grejer, förutom att spränga. Det är jag fruktansvärt dålig på.
Jag längtar efter semester igen, vill åka bil genom sverige, upptäcka nya ställen.
Ängeln och jag, i en folkabuss. Det är min största dröm just nu.
I want to see you
As you are now
Every single day
That I am living
På lördag flyger jag upp till Luleå, vi ska spendera fyra dagar i stugan. Klippa gräs, åka på Noliamässan i Piteå och bara ha det bra.
Jag är obeskrivligt lycklig, och världens finaste människa älskar mig. Det känns som en dröm.
Igår ringde min läkare och berättade att de fick bort all cellförändring, och att jag inte hade cancer.
Det firades med att spela biljard på kvällen med tjejerna.
Kan stolt berätta att jag börjar lära mig! Lyckas få in några fina grejer, förutom att spränga. Det är jag fruktansvärt dålig på.
Jag längtar efter semester igen, vill åka bil genom sverige, upptäcka nya ställen.
Ängeln och jag, i en folkabuss. Det är min största dröm just nu.
I want to see you
As you are now
Every single day
That I am living
I'll give you nothing but truth
Jag håller på att läsa en bok om en hjärnforskare som fick en stroke när hon var 37 år.
Det tog henne åtta år att bli frisk, det står det iallafall på baksidan på boken.
Jag har bara kommit en vecka in i sjukdomen ungefär.
Hennes mamma tar hand om henne, lär henne allt på nytt.
Och det är så lustigt. Mina tankar vandrar.
Jag har svårt att koncentrera mig ordentligt på saker nu för tiden.
Blir så lätt distraherad och då är det bara att ge upp det jag försöker koncentrera mig på för att tänka ett tag på det som stör.
Nu när jag läser boken om hur mamman tar hand om henne, tänker jag på hur jag skulle vara som mamma.
Om jag skulle bli som min mamma eller inte.
Och jag tänker hur jag alltid vill ha betyg på allt jag gör.
Jag vill veta vad folk tycker och tänker, om någon kan föreställa sig mig som mamma.
Om jag skulle vara lämplig.
Det är så på jobbet också.
Jag vill inte vara den där tjejen som tycker att hon är så jäkla bra när andra tycker att hon är en idiot.
Så jag söker hela tiden efter människor som klarar att vara ärliga mot mig, gärna brutalt ärliga.
Och det känns som att det är länge sedan jag pratat med någon sådan nu.
Möter ingen konstruktiv kritik längre.
Det känns som att jag stannat upp. Jag utvecklas inte längre.
Folk bara ler och nickar. Jag ser hur alla håller inne sina åsikter och bara är artiga istället.
Det driver mig till vansinne.
Jag har alltid tänkt att saker sker av en anledning.
Ända tills jag blev gravid för ett par år sedan och gjorde en abort, har jag trott att jag var steril och att anledningen måste vara att naturen anser att jag skulle bli en dålig mamma.
Sen fick jag ju bevisat att jag uppenbarligen inte är steril, men den där känslan och tanken på att jag kommer bli en dålig förälder sitter kvar..
Det tog henne åtta år att bli frisk, det står det iallafall på baksidan på boken.
Jag har bara kommit en vecka in i sjukdomen ungefär.
Hennes mamma tar hand om henne, lär henne allt på nytt.
Och det är så lustigt. Mina tankar vandrar.
Jag har svårt att koncentrera mig ordentligt på saker nu för tiden.
Blir så lätt distraherad och då är det bara att ge upp det jag försöker koncentrera mig på för att tänka ett tag på det som stör.
Nu när jag läser boken om hur mamman tar hand om henne, tänker jag på hur jag skulle vara som mamma.
Om jag skulle bli som min mamma eller inte.
Och jag tänker hur jag alltid vill ha betyg på allt jag gör.
Jag vill veta vad folk tycker och tänker, om någon kan föreställa sig mig som mamma.
Om jag skulle vara lämplig.
Det är så på jobbet också.
Jag vill inte vara den där tjejen som tycker att hon är så jäkla bra när andra tycker att hon är en idiot.
Så jag söker hela tiden efter människor som klarar att vara ärliga mot mig, gärna brutalt ärliga.
Och det känns som att det är länge sedan jag pratat med någon sådan nu.
Möter ingen konstruktiv kritik längre.
Det känns som att jag stannat upp. Jag utvecklas inte längre.
Folk bara ler och nickar. Jag ser hur alla håller inne sina åsikter och bara är artiga istället.
Det driver mig till vansinne.
Jag har alltid tänkt att saker sker av en anledning.
Ända tills jag blev gravid för ett par år sedan och gjorde en abort, har jag trott att jag var steril och att anledningen måste vara att naturen anser att jag skulle bli en dålig mamma.
Sen fick jag ju bevisat att jag uppenbarligen inte är steril, men den där känslan och tanken på att jag kommer bli en dålig förälder sitter kvar..
Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser
Du har ditt eget facit
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del
Hade du någon innan
Vill du ha någon sen
Ja, jag vill säga att jag älskar dig
men det är för tidigt än
Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar
Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig
Jag känner mig som femton, och kärleken är sådär som jag aldrig fått uppleva den, som den är på film.
Tänk att livet äntligen har blivit bra, blivit som jag drömt om. Och nu drömmer vi tillsammans.
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del
Hade du någon innan
Vill du ha någon sen
Ja, jag vill säga att jag älskar dig
men det är för tidigt än
Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar
Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig
Jag känner mig som femton, och kärleken är sådär som jag aldrig fått uppleva den, som den är på film.
Tänk att livet äntligen har blivit bra, blivit som jag drömt om. Och nu drömmer vi tillsammans.
Home is where your heart is
Nu är det så länge sedan jag skrev att jag inte vet var jag ska börja.
Jag firade midsommar, ja. Precis som man ska göra.
Det serverades sill och nubbe och fyra olika sorters grillat kött och vin och jordgubbar och cheesecake.
Vi satt i solen och vi skrattade och det var sådär som det kan se ut på tv.
Sen var det semester och på tisdagen åkte jag till Kiruna med Jessica och Anastasia.
Vi åkte tåg hela natten, fikade och drack vin och pratade massor och tog fina bilder!
Vi kom upp till Kiruna på onsdag förmiddag och på eftermiddagen kom Gabriel och hämtade oss,
han tog oss upp på Luossatoppen där Jessica smygfotade den finaste bilden!
På torsdagen blev det en ordentlig frukostbuffé i lägenheten. Som på hotell!
Ida kom och gjorde oss sällskap också, jag såg till att mata henne lite.
Det blev ingen tur till Abisko för oss men däremot en sväng ner i gruvan!
Åkte till Jukkas och Poikki också, men det har jag inga bilder på!
På fredagen tog vi oss till Madelenes syster Jeanette för att grilla och förfesta.
Lika trevligt som alltid där, och vi var nog 35st som mest under kvällen!
Jag tog inte många bilder under själva festivalen, faktiskt bara en!
Här är det Hoffmaestro som spelar.
På söndagen åkte tjejerna hem, nästa gång blir det mer natur och mindre festival!
Och under måndagen åkte Gabriel och jag till stugan.
Han fick träffa nästan hela min familj; syster från Sthlm med familj,
syster från Gällivare med dotter plus mina föräldrar (som han förvisso redan känner).
På tisdagen åkte vi till Luleå för att köpa nya däck till hans bil, och handlade lite annat också.
Och efter middagen tog vi en cykeltur till stranden där han skrev med foten i sanden.
Resten av semestern har jag inte några bilder av upptäckte jag.
Under onsdagen åkte Gabriel till Gävle för en festival med några vänner och jag stannade i stugan med familjen.
Var fint att få umgås med alla ordentligt och att alla var samlade under samma tak!
Passade på att tvätta karlns bil när han var borta, önskar att jag tagit före och efter bilder.
På söndagen hämtade han mig och sen skulle jag vara i Kiruna till fredagen.
Men när fredag morgon kom ångrade jag mig..
Jag struntade att åka till flygplatsen och överraskade med att stanna några dagar till,
vilket innebar att jag hann träffa fler fina vänner!
Idag onsdag kom jag hem till Stockholm igen. Men det känns snarare som att jag åkt hemifrån.
Och nu vet jag inte när jag får åka hem igen.
Jag firade midsommar, ja. Precis som man ska göra.
Det serverades sill och nubbe och fyra olika sorters grillat kött och vin och jordgubbar och cheesecake.
Vi satt i solen och vi skrattade och det var sådär som det kan se ut på tv.
Sen var det semester och på tisdagen åkte jag till Kiruna med Jessica och Anastasia.
Vi åkte tåg hela natten, fikade och drack vin och pratade massor och tog fina bilder!
Vi kom upp till Kiruna på onsdag förmiddag och på eftermiddagen kom Gabriel och hämtade oss,
han tog oss upp på Luossatoppen där Jessica smygfotade den finaste bilden!
På torsdagen blev det en ordentlig frukostbuffé i lägenheten. Som på hotell!
Ida kom och gjorde oss sällskap också, jag såg till att mata henne lite.
Det blev ingen tur till Abisko för oss men däremot en sväng ner i gruvan!
Åkte till Jukkas och Poikki också, men det har jag inga bilder på!
På fredagen tog vi oss till Madelenes syster Jeanette för att grilla och förfesta.
Lika trevligt som alltid där, och vi var nog 35st som mest under kvällen!
Jag tog inte många bilder under själva festivalen, faktiskt bara en!
Här är det Hoffmaestro som spelar.
På söndagen åkte tjejerna hem, nästa gång blir det mer natur och mindre festival!
Och under måndagen åkte Gabriel och jag till stugan.
Han fick träffa nästan hela min familj; syster från Sthlm med familj,
syster från Gällivare med dotter plus mina föräldrar (som han förvisso redan känner).
På tisdagen åkte vi till Luleå för att köpa nya däck till hans bil, och handlade lite annat också.
Och efter middagen tog vi en cykeltur till stranden där han skrev med foten i sanden.
Resten av semestern har jag inte några bilder av upptäckte jag.
Under onsdagen åkte Gabriel till Gävle för en festival med några vänner och jag stannade i stugan med familjen.
Var fint att få umgås med alla ordentligt och att alla var samlade under samma tak!
Passade på att tvätta karlns bil när han var borta, önskar att jag tagit före och efter bilder.
På söndagen hämtade han mig och sen skulle jag vara i Kiruna till fredagen.
Men när fredag morgon kom ångrade jag mig..
Jag struntade att åka till flygplatsen och överraskade med att stanna några dagar till,
vilket innebar att jag hann träffa fler fina vänner!
Idag onsdag kom jag hem till Stockholm igen. Men det känns snarare som att jag åkt hemifrån.
Och nu vet jag inte när jag får åka hem igen.
All the roads we have to walk are winding
Det känns väldigt verkligt nu, på måndag går jag på semester och jag ser verkligen fram emot det!
Jag ska tvinga mig att stänga av alla tankar på jobb under mina lediga veckor, och det behövs.
De senaste veckorna har jag haft konstant halsbränna, huvudvärk och fruktansvärda problem att sova.
Åka till norrland och festivala och träffa vänner och familj och åka till stugan är precis vad jag behöver!
Och Gabriel såklart. Men det vet ju alla redan.
Ikväll ska jag grilla med vänner och njuta av midsommaraftonen.
Jag ska fira på riktigt, för första gången sedan jag flyttade till Sthlm!
Men midsommar 2010 var fin.
Jag ska tvinga mig att stänga av alla tankar på jobb under mina lediga veckor, och det behövs.
De senaste veckorna har jag haft konstant halsbränna, huvudvärk och fruktansvärda problem att sova.
Åka till norrland och festivala och träffa vänner och familj och åka till stugan är precis vad jag behöver!
Och Gabriel såklart. Men det vet ju alla redan.
Ikväll ska jag grilla med vänner och njuta av midsommaraftonen.
Jag ska fira på riktigt, för första gången sedan jag flyttade till Sthlm!
Men midsommar 2010 var fin.
Midsommar 2010, efter att vi sett solen gå upp.
The beast won't go to sleep
Framtidsångesten Ragnar.
VADFANSKAJAGGÖRAMEDMITTLIV?!?!
Jag vet vad jag önskar att jag fick göra ett tag framåt, men det är inte ett beslut för mig att ta.
Det ligger i händerna på min chef.
Men egentligen är det framtiden längre fram än så som jag funderar över.
Om ett år. Om två år. Vad händer då? Vad gör jag då? Blir det som jag önskar?
Och ändå vet jag att det inte är någon idé för mig att grubbla.
Ingenting blir bättre av det.
Men jag kan inte stoppa mig själv inatt.
19 har påverkat mig igen. Och jag kan inte släppa det.
If you want a lover
I'll do anything you ask me to
And if you want another kind of love
I'll wear a mask for you
If you want a partner
Take my hand
VADFANSKAJAGGÖRAMEDMITTLIV?!?!
Jag vet vad jag önskar att jag fick göra ett tag framåt, men det är inte ett beslut för mig att ta.
Det ligger i händerna på min chef.
Men egentligen är det framtiden längre fram än så som jag funderar över.
Om ett år. Om två år. Vad händer då? Vad gör jag då? Blir det som jag önskar?
Och ändå vet jag att det inte är någon idé för mig att grubbla.
Ingenting blir bättre av det.
Men jag kan inte stoppa mig själv inatt.
19 har påverkat mig igen. Och jag kan inte släppa det.
If you want a lover
I'll do anything you ask me to
And if you want another kind of love
I'll wear a mask for you
If you want a partner
Take my hand
What are words..
Han är så väldigt speciell. Och det måste man väl kanske vara för att orka med mig.
Egentligen räcker inte ens ord till men jag måste försöka, och den här gången i skrift.
Jag tror han börjar ledsna på att höra hur fantastisk han är. Eller kanske inte, vem kan ledsna på att höra sånt.
Men jag vill inte nöta ut orden.
Med tanke på att i princip alla pojkvänner jag haft varit otrogna mot mig, måste det ju krävas någon väldigt speciell för att jag ska kunna lita på personen. Och trots att det är 123,6 mil (enligt Eniro) mellan oss, och det i teorin skulle kunna hända precis vad som helst där borta, så litar jag på honom.
Visst kan jag känna en släng av svartsjuka eller oro ibland, mest av gammal vana, men jag vet att om jag blundar och känner efter, så skulle han aldrig vara otrogen mot mig.
Jag oroar mig mer eller mindre alltid för i princip allt i livet. Jag grubblar över livet; hur det varit, hur det är och hur det kan tänkas bli.
Jag är livrädd för många saker.
Jag är rätt ängslig av mig, även om jag försöker att skjuta undan det och koncentrerar på att leva hyfsat normalt.
Jag funderar och planerar.
Men när han är med lyckas han på något sätt linda in mitt väsen i ett lager av någonting fluffigt och fint och ändå på samma gång dra ner mina fötter på jorden igen och hindrar mig och oron att sväva iväg.
Det finns ingen människa som lyckats med det som han gör.
Han har alltid varit, och kommer alltid vara, den finaste människa jag någonsin mött.
Jag vill inte äga honom eller kontrollera eller styra honom, allt jag önskar är att han vill vara med mig en stund.
Oavsett hur lång den stunden kommer vara, någon månad eller resten av våra liv, kommer jag vara den lyckligaste flickan i världen under den tiden.
Egentligen räcker inte ens ord till men jag måste försöka, och den här gången i skrift.
Jag tror han börjar ledsna på att höra hur fantastisk han är. Eller kanske inte, vem kan ledsna på att höra sånt.
Men jag vill inte nöta ut orden.
Med tanke på att i princip alla pojkvänner jag haft varit otrogna mot mig, måste det ju krävas någon väldigt speciell för att jag ska kunna lita på personen. Och trots att det är 123,6 mil (enligt Eniro) mellan oss, och det i teorin skulle kunna hända precis vad som helst där borta, så litar jag på honom.
Visst kan jag känna en släng av svartsjuka eller oro ibland, mest av gammal vana, men jag vet att om jag blundar och känner efter, så skulle han aldrig vara otrogen mot mig.
Jag oroar mig mer eller mindre alltid för i princip allt i livet. Jag grubblar över livet; hur det varit, hur det är och hur det kan tänkas bli.
Jag är livrädd för många saker.
Jag är rätt ängslig av mig, även om jag försöker att skjuta undan det och koncentrerar på att leva hyfsat normalt.
Jag funderar och planerar.
Men när han är med lyckas han på något sätt linda in mitt väsen i ett lager av någonting fluffigt och fint och ändå på samma gång dra ner mina fötter på jorden igen och hindrar mig och oron att sväva iväg.
Det finns ingen människa som lyckats med det som han gör.
Han har alltid varit, och kommer alltid vara, den finaste människa jag någonsin mött.
Jag vill inte äga honom eller kontrollera eller styra honom, allt jag önskar är att han vill vara med mig en stund.
Oavsett hur lång den stunden kommer vara, någon månad eller resten av våra liv, kommer jag vara den lyckligaste flickan i världen under den tiden.
I don't know which me that I love
Jag har funderat under hela resan hem från jobbet.
Gjorde några försök att läsa istället men gång på gång la jag ner boken i knät och bara tänkte.
Tänkt på livet. Hur det är. Hur det har varit. Hur det kan tänkas bli.
På något sätt vill jag ha en förändring nu.
Snart bott i Stockholm i tre år och jag antar att det var bra gjort av mig.
Att ta mig hit. Att klara mig såhär bra.
Men nu behövs något annat också.
Kanske jag börjar bli klar med staden?
Eller vill jag bara gå lite vidare i jobbet?
Jag ser faktiskt fram emot digitaliseringen på bion för det innebär nya sätt att jobba på.
Kanske livet är rätt bra som det är.
Eller?
Gjorde några försök att läsa istället men gång på gång la jag ner boken i knät och bara tänkte.
Tänkt på livet. Hur det är. Hur det har varit. Hur det kan tänkas bli.
På något sätt vill jag ha en förändring nu.
Snart bott i Stockholm i tre år och jag antar att det var bra gjort av mig.
Att ta mig hit. Att klara mig såhär bra.
Men nu behövs något annat också.
Kanske jag börjar bli klar med staden?
Eller vill jag bara gå lite vidare i jobbet?
Jag ser faktiskt fram emot digitaliseringen på bion för det innebär nya sätt att jobba på.
Kanske livet är rätt bra som det är.
Eller?
