Victoria

Jag tänker på barn. Ganska mycket faktiskt.
Inte på att bli gravid och få ett eget barn, utan på hur jag fungerar tillsammans med barn. Och hur ungar uppfattar mig.
De minsta barnen har jag inget problem med, alltså ungar under 3 år. Gråter de kan jag trösta, vi kan leka och träna på att gå, läsa böcker, kramas i soffan med välling osv. Yngsta syrrans ungar kan jag hantera.
Men jag börjar bli livrädd för Cris barn. Jag har ingen aning om hur det kommer funka och jag oroar mig för att de kommer hata mig. Att vi inte kommer komma överens på något sätt alls.

För några veckor sedan pratade jag ganska mycket med en annan syster. Försökte få tips och råd och så. Det kändes bättre för stunden och jag blev lite lugnare. Men nu börjar det krypa i kroppen på mig igen.
Barn alltså. Shit. Jag kommer inte kunna sova inatt.