Victoria

They share a look in silence
And everything is understood.

Ni vet den där känslan när man bara blundar, tar ett djupt andetag och känner att man hör hemma?
Att det känns som att man är skapt för att ligga precis sådär, precis där precis just då? Och att man vill stanna där.
Det kändes så för tio dagar sedan. Och tanken och känslan lämnar mig inte.

Vad slösar jag mitt liv på egentligen? Och kommer jag alltid att gå runt och vänta och hoppas och tänk om det en dag plötsligt är för sent?
Låter jag andra utnyttja mig eller är det ömsesidigt eller är jag naiv nu igen? Eller kanske man kan utnyttja varandra samtidigt?
Och vad gör man när ena parten är bombsäker medans den andra halvan tvekar?

So she throws him at the wall and kisses burn like fire,
And suddenly he starts to believe
He takes her in his arms and he doesn't know why,
But he thinks that he begins to see.

She says:
Don't let go
Never give up, it's such a wonderful life.