Victoria

Jag försöker suga i mig så mycket glädje och livslust jag bara kan.
Inspiration och kreativitet. Färger, stämningar och miljöer.
Jag vet att jag måste arbeta hårdare nu. Och jag försöker uppskatta allt positivt som kommer i min väg.
Jag ser fram emot de allra minsta positiva saker för att orka.
En dag i taget. En helg i taget. Räknar man veckor och månader i helger känns det inte lika långt. Inte lika tungt.
Och räknar man bara arbetshelgerna, som infaller varannan vecka, blir 30 evighetslånga dagar helt plötsligt bara 2 jobbhelger, eller 4 dagar. Och vem som helst kan ta sig förbi 4 jobbiga dagar.

Jag ser fram emot att få lämna Stockholm för ett litet tag, ta en paus, återvända till lite trygghet och påminnas om varför jag flyttade. För just nu har jag glömt det. Just nu tänker jag bara på allt jag missar i Kiruna. På allt jag saknar.
Jag ser fram emot personalfesten som närmar sig. Att få umgås med kollegor som blivit goda vänner. Att alla samlas för att äta middag och ha kul tillsammans.
Jag ser fram emot dagen då mitt gym öppnar 5 minuters promenad från mig. Jag längtar efter att få träna och jag hoppas att jag kommer våga.
Jag ser fram emot att åka iväg med min älskade. Att få tid med varandra och bara få tänka på oss för några dagar.

Fyra bra saker inom tre arbetshelger. Sex dagar. Det kan jag fixa!