Ännu är det vinter

och den stora vita björnen ligger kvar..



Idag kändes allt bra trots att det är vinter och snö. Jag promenerade till Fotografiska museet med en vän, och jag som i vanliga fall klagar på snön och vintern tyckte att det var riktigt mysigt.
Och jag kommer aldrig ledsna på att se ut över vattnet, och se lampor lysa på andra sidan.
Men sedan å andra sidan, jag har alltid älskat lampor. Var de än är.
Hur kan man inte älska något som lyser upp i det allra mörkaste rum? Något som sprider värme och hopp.

 

Hon sjunger kärlekssånger för min hud
Hennes tunga skriver mjuka melodier
på ett ungt bröst där håret börjat växa
först nu

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0