I didn't lose my mind..

..it was mine to give away

Jag måste ha mer färger i mitt hem, för just nu känns allt lika vitt som alla mina vita lögner som sprids runt överallt.
Vänner och familj, bara lugn, ni har nog alla fått er del så ingen behöver känna sig utanför.

Det börjar bli som en vit skyddande bubbla jag bor i. Hade jag haft pengarna hade det blivit ännu vitare här hemma.
Jag behöver vita handdukar till badrummet. Både till händer och kroppar. Vita kuddar till soffan och vitt överkast till sängen. Vitt känns rent, och efter allt snusk jag bott i sedan jag kom hit behöver jag rent.
Jag vill inte ha tavlor eller något på väggarna, jag tycker om att de är släta och vita.

Jag vet att jag nu missat två vänners bröllop. Båda två kom som överraskningar. Jag önskar att jag bott kvar i Kiruna när sånthär händer. Kanske jag också hade haft en familj då.

Snart två år med Cris, så det borde ta slut snart. Det brukar det göra. Men med tanke på alla uppbrott och skit så kanske man inte kan räkna det som två år. Det kanske bara är en vecka eller två? Några månader? Från när ska man egentligen räkna? Jag har ingen aning.


Couldn't stay to watch me cry
You didn't have the time
So I softly slip away...

I don't want to hate but that's
All you've left me with
A bitter aftertaste and a fantasy of
How we all could live

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0