If anyone matters, it's you

Sitter och läser om förhållande-statistik. Att en av fem är kär i någon annan än sin partner.
Och sedan, så lägligt, så tycker Spotify att jag ska lyssna på Melissa Horn - Lät du henne komma närmre.
Det känns som en kniv i hjärtat och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Allt bara gör ont och alla minnen krossar mig. Jag förstörs.

jag har försökt att ge dig hela skulden
fast jag innerst inne vet att den är min

Jag vet att jag kommer vara trött imorgon. Men jag klarar inte av att gå och lägga mig.
Bara tanken på en kall säng ger mig en klump i halsen.
Det här är inte bra. Jag mår verkligen inte bra. Verkligen verkligen inte bra.
Jag vet att det bara kommer gå neråt nu.

Inatt hatar jag Stockholm. Inatt hatar jag mitt liv här.
Jag längtar tillbaka till tryggheten. Där jag aldrig behöver vara osäker.
Där jag alltid är älskad och aldrig behöver vara ensam.
Jag orkar orkar orkar inte.

Jag förstår inte vad jag gett mig in i.
Kan inte förstå hur jag kan ha lämnat mitt liv för att försöka starta ett nytt i en värld där jag inte ens är välkommen.
Och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Så jag fortsätter på samma sätt som förut. Går och lägger mig, vaknar, duschar, åker till jobbet, kommer hem, går och lägger mig, vaknar, duschar, åker till jobbet, kommer hem..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0