I'm here to keep your lonely nights away

Jag har sovit en halvtimme inatt. Låg och kollade på Boondock Saints 2 med David.
Slumrade till en stund, vaknade, såg att han sov och slumrade till igen. Vaknade av att han sa att han visst somnat.
Försökte somna om. Men då gick det inte.

Jag har så mycket i huvudet nu att jag inte vet vad jag ska göra av det.
Mest är det knäppa eller elaka saker, och vem vill lyssna på sånt.

Sen oroar jag mig för en tand, tror jag börjar få hål.
Så jag klev upp för att borsta maniskt och skölja med munskölj-grej.
Kändes lite bättre efter det. Då kunde jag släppa den tanken.

Började sen tänka på hur fet jag blivit igen.
Och jag vet inte hur jag ska lösa det.

Trodde att allt skulle lösa sig i stora Stockholm där man kan vara helt anonym.
Det var mitt problem här i Kiruna. Att jag inte ville att någon bekant skulle se mig svettas.
Nära vänner är inget större problem, de skulle inte skratta åt mig.

Främlingar trodde jag inte skulle vara något problem.
Men de är nästan värst.
Jag har inte vågat sätta en fot i ett gym sedan jag flyttade ner.
Iallafall inte för att träna.
Följde med Jennifer till hennes gym en gång. Skaffade kort där.
Sen har inget mer hänt.

Jag känner mig så otrygg.

Hade behövt träna ensam, typ hemma.
Men då kommer jag aldrig igång.
Hur ska jag kunna träna med någon när jag inte kan träna bland folk?

Så när jag legat och grubblat över min feta kropp ett tag kom rastlösheten.
Drog på mig mysbyxor och en luvtröja, snörade på skorna och stack ut.
Jag var ute och sprang/joggade/promenerade i en timme.
Min kondition är pinsamt dålig nu. Minns inte att den någonsin varit såhär illa.

Kom hem kl 7. Sen dess har jag slösurfat. Kollat en dokumentär om hundavel. Granskat varje hörn av min internetbank. Börjat angsta över tanden igen. Och min feta kropp. Längtar efter en hund och skrattar åt ironin att när jag är uppe i Kiruna är Iris i Sthlm med sin nya familj.
Nya familj.. Det gör fortfarande ont.


När ska jag lära mig att ingen är hel?
Att allting är mer eller mindre trasigt
Glöm symmetrin, tänk att mindre ger mer
Men episoden slutar ändå med att

Ingen kom ridande till ditt försvar
Det fanns ingen som vittnade till din fördel
Nej, det är bara du och så har du ju mig
Men jag är ingen man kan räkna med i kris

Men kärleken som fanns där en gång
Har byggt något vackert som krossar allt

Och när ljuset släcks så ska du vara min


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0