If you don't do it now, you'll never do it
Jag har aldrig varit den som kan hålla inne med vad jag tycker och tänker om saker.
Och just nu består mina dagar av grubblande över Sthlm.
Allting känns overkligt. Kan inte tänka på annat, kan inte prata om annat.
Så förlåt att jag tjatar, men jag måste få det ur mig.
Jag vet inte om jag är naiv eller bara allmänt positiv till att det hela kommer lösa sig.
Var går gränsen egentligen?
För det sista jag vill vara, är naiv. Jag har aldrig sett mig som en naiv människa och kommer aldrig göra.
Sen är nästa fråga var gränsen mellan realist och pessimist går. Det vet jag inte heller!
Är jag realistisk eller pessimistisk när jag tänker att det inte alls kommer lösa sig?
Och vad sjutton är det som kommer gå fel?
Saker kan bara inte gå såhär bra helt plötsligt!
Jag kan inte få en dröm kastad rakt i ansiktet. Det måste ju finnas något som är dåligt.
Eller, måste det verkligen det?
Ni ser. Jag är helt lost in space.
Allt går fram och tillbaka, hela tiden. Dygnet runt.
Sthlm är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar.
Bara lite mer än en vecka kvar i ovisshet nu.
Kommer få magsår av det här.
Testa att flytta dit och jobba,Kiruna finns alltid kvar men kanske inte den här chansen. Du behöver inte tänka på att säga upp lägenhet och ta med ett helt bohag ut du kan bara ta din väska och åka. Hade jag varit dig så hade jag prövat iallafall.
Om det är boende i Stockholm du grubblar över så löser det sig alltid,du har ju dina vänner samt syster och jag... Jag har inte ett rum att erbjuda men dock en soffa och massor av kärlek kusin!
Följ din dröm!
CARPE DIEM !
Kram Kusin....
Vad är det i Stockholm som lockar, om man får fråga?
Sv: haha, tack.
Min kompis virkade i skolan idag. Lite random sådär det också.
Sv: JAAA, nu har jag sett! Efter att ha läst ditt inlägg, haha. Två avsnitt till fyra på morgonen, sen var jag lite för trött för att orka med mer...
