I cry at the thought of being alone

Det finns tusen saker jag vill blogga om men förstår inte var jag ska få tiden ifrån!
Så då blir det såhär. Skriver skittråkiga saker bara för att det är det enda jag kommer ihåg när jag väl har tid.
Eller så är de där nyheterna jag ville skriva om redan flera veckor gamla. Vem vill höra om sånt?

Jag har rotat fram mitt gamla leg i brist på annat, det får funka tills jag fixat nytt.
Bara hoppas att ingen brys sig om att det gick ut för 1½ år sedan!

Velar och grubblar över Sthlm. Ena sekunden är jag överlycklig, andra livrädd och tredje vill jag bara springa och gömma mig.
Jag är skitskraj men jag måste ta den här chansen annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv är jag rädd.
Ångrar aldrig saker jag gjort men däremot saker jag inte gjort. Och det är väl så det ska vara. Hoppas jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0