Victoria

Jag har börjat känna mig kall. Stel. Och elak. Jag skrämmer mig själv.
Snälla väck mig till liv igen. Gör mig till den där personen jag tycker om att vara.
Det här är bara obehagligt och jag vill inte vara elak. Jag vill inte tycka om att vara elak.
Jag börjar fundera på om jag är arg innerst inne. I bakhuvudet. Under ytan.
Försöker alltid se det positiva i människor. Jag tycker alla är värda hur många andra chanser som helst.
Men det kanske börjar ta stopp nu. Jag kanske inte klarar det här längre.
Ge mig en anledning till att inte tycka illa om dig.

Känner inte igen mig själv längre, det här är så jävla obehagligt.