Victoria

Hnnng! Kirunabostäder är så fittigt sega. Nyss (dvs typ igår) fick jag mail om att en lägenhet jag stått i kö till har gått till någon annan. Och den lägenheten minns jag inte ens att jag ställt mig i kö till, så längesen är det!
Snart har jag bott hemma i ett år. Och det hände en annan sak igår som också påminde mig om det.

Jag var på bio med Tesse, ingen Ida eftersom hon hellre äter och knullar med sin karl, det är lugnt Ida jag älskar dig ändå, bara smått avis, hursomhelst vi såg Changeling. Det var en bra film, jag åt popcorn och drack Loka Skogsbär (god smak faktiskt. Testa den!) och vem ser jag i raden framför oss om inte mitt ex's nuvarande flickvän! Mikaels alltså.
Och då kom jag på att det snart är ett år sen som jag dumpade honom, och alltså snart ett år som jag bott hemma.
Hon är rätt söt faktiskt, men det visste jag redan. Förutom glasögonen. Och varje gång jag ser henne så tänker jag bara på vad Mikael sagt, vad jag skulle störa mig mest på: Att hon är smalare eller yngre än mig. Och jag börjar alltid fnissa vid tanken. Varför i hela fridens namn skulle jag störa mig öht när jag redan när jag gjorde slut hade kommit över honom?
Jag hade nästan bara lust att krama om henne och önska henne lycka till med grisen. Fast sen kom min elaka sida fram.

Frågade förresten Ida igår om jag förändrats som person, blivit dryg, fittig, elak eller något sådant på senare tid.
Och det har jag. Så FÖRLÅT om jag sagt något elakt till dig som läser. Det var verkligen inte meningen och jag ska försöka tänka mig för nu. Annars är det helt okej om du slår mig när jag säger något elakt.
Jag kallar det hela: Henri syndromet. För han var en drygfitta.