Wiiiooiiiiii

Nu kom den. Nervositeten.
Äntligen verkar jag ha fattat att jag ska åka ner till storstaden och träffa människor jag aldrig träffat förut.
Bo hos en människa jag knappt sett på bild.
Men jag väljer att lita på människor. Livet blir så mycket roligare så.

Panikstressad så kroppen nästan lagt av.
Väskan är ännu opackad men det finns gott om tid än.
Det löser sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0