Victoria

Jag är ju verkligen inte rädd för att bli våldtagen. Även om det hänt mycket här i stan, så bara vägrar jag att vara rädd.
Nästan att jag utmanar ödet när jag bestämmer mig för långpromenader ensam, bara för att bevisa att jag inte behöver vara rädd.
Men det finns ett ställe då jag faktiskt känner mig otrygg. Och det är på jobbet. Det finns en man som försökt våldta en jag "känner", och han brukar gå på bio.
Ikväll när jag stod där ensam i maskinrummet och spolade min film efter att den tagit slut kändes det sådär obehagligt.
Stort hus, ensam. Där ingen kan höra mig skrika...
Men lik förbannat vägrade jag att låsa in mig. Jag tänker inte låta någon rädsla styra mig!

Vadfan skulle jag ta mig till om jag verkligen blev våldtagen? Av en äcklig gubbe.
Tanken på att någon ung snygg kille skulle göra det är inte alls lika obehaglig.

Knepiga tankar det här.

No regrets, och ingen rädlsa ska få styra mig.
Jag måste leva efter det här för att överleva.