Victoria

The light from one - Ane Brun (spotify)


Utsikt från Münchenbryggeriet under Sisters of Mercy



Ur boken Spöa Döden, av Josh Bazell



Solnedgång i Sickla



Min julstjärna i tidningspapper



Har hunnit börja på en ny bok, Lilla sjtärna, av John Ajvide Lindqvist



Och har äntligen köpt en hemtelefon


Jag håller just nu på med en sida på Facebook, åt mina föräldrars butik.
Så de kanske kan ragga några kunder och påminna om att butiken finns.
Jag har stora planer.

På måndag hoppas jag att det sista samtalet för namnbytet blir gjort, och att det sedan bara är att skicka in alla papper så blir det klart snabbt och enkelt!

..så göm dig nära mig.

Idag köpte jag en hemtelefon, äntligen. Och har provringt med den också!
Mitt nummer funkar fint, så ännu ett vuxenpoäng till mig!

På två nätter har jag sovit totalt tre timmar. Jag är förvånansvärt pigg fortfarande!
Men nu kan jag ta det lugnt hela dagen imorgon, jobbar först på lördag eftermiddag.

Jag ser på min julstjärna och blir alldeles varm i magen. Jäklars vad fin den är!
Visserligen ingen julkänsla än, men jag klarar mig bra ändå.

Rent allmänt klarar jag mig väldigt bra just nu. Jag har allt jag behöver i livet och bara njuter av dagarna.

Jag sitter uppe igen. Alldeles för sent.
Om två timmar ska jag kliva upp för att göra mig klar för jobb. Konferens.
Men förra natten sov jag tolv timmar så jag klarar mig.

Det pirrar i magen och jag finner inte riktigt någon ro.
Alla tankar bara snurrar runt igen.

Idag blev mitt hår klippt av världens finaste tjej och jag känner mig lite homosexuell.
Hon såg ut som Katherine Moennig.

Annars är det såklart pirr inför framtiden.
Det känns som att det är många saker som händer nu och alla är lika spännande!
Hur har jag kunnat gå runt som i koma de senaste två åren?
Och varför har jag funnit mig i det?

Men det är väl sån jag är.
Nu ska jag inte låta någon hindra mig längre.

Jag vill att mitt tangentbord ska se ut såhär! Såå coolt!
Tror jag måste fixa lite rolig tejp.

Annars så flyter livet på.

Jag har påbörjat allt pappersjobb med namnbyte nu, pratat med skatteverket och patent- & registreringsverket idag. Imorgon ska jag ringa Riksarkivet och försöka få fram mer information. Det är ett litet grävande och pillande!
Men jag vet ju att det blir bra när allt är klart!

Har också kollat på några hotell inför resan. Fortfarande lite svårt att fatta att det här verkligen händer.

Går runt och är sugen på glögg. Och julpyntar lite hemma. Men det känns faktiskt inte som vinter, eller som att julen snart är här.
Det är snart december och ingen snö. Vilket för mig är rena drömmen, jag tycker det är fantastiskt!
Men jag har svårt att ta på mig vinterkläder när det inte är vinter så jag går runt och fryser hela tiden.

Sen var det det här med känslor.
Det finns känslor där det inte borde finnas några, och där det hade varit bra om det funnits några finns det inte alls. Ologiskt och inte alls så praktiskt. Typiskt mig.
Förutom det har jag nu börjat acceptera tanken på att det faktistk kan vara okej att vara arg och sårad och att man inte behöver tycka om och förlåta alla människor, och att alla faktiskt inte måste tycka om mig.
Obehagliga tankar.

Eh leva i nuet var det ja.
Nyss bestämdes det att en resa till Barcelona ska bokas. För en vecka!
En riktig jävla semester och jag ser verkligen fram emot det!

AAAAAAAAAAAH! Barcelona!! Omg.

Så.. Lär ju inte bli någon sömn inatt.

MEN PEPPEN!!! Pepp pepp pepp!
Jag har inte varit utomlands på tio år.

Resfeber redan nu. Ska jag gå runt med det hur länge som helst nu?

Nu nu nu nu nu. Jag måste leva nu. Inte igår. Inte imorgon. Utan idag. Nu.

Jag har svårt för att veta om jag borde nöja mig med det som erbjuds eller om man alltid ska sträva efter mer.
För tänk om man blir för kräsen tillslut? Att inget duger?
Går det att komma till någon nivå där det är lagom?

Jag var på konsert med syrran igår. Sisters of Mercy.
Första gången vi såg de var våren 2009. På hösten flyttade jag till Stockholm.
Det får mig att fundera på var jag kommer befinna mig om ett halvår från idag.
För tydligen blev livet inte som jag trodde det skulle bli. Jag trodde jag hade vunnit högsta vinsten.

Nu får jag nog sikta ännu högre. Jag kan bättre än såhär.

You taste like whiskey when you kiss me, oh
I’d give anything again to be your baby doll
This time I’m not leaving without you

Jag känner mig som typ 13 igen. Sådär trånande och olyckligt kär och jag har nog inte känt så på tio år säkert!
När man vill ha någon som inte vill ha en tillbaka. Och känslan är jäkligt.. ovan.
Hur hanterar man det liksom?

Ibland kan man ju tro att man är kär, men när man blir påmind om hur det ska kännas vet man att man inte varit kär på flera år.
Och jag försöker tänka logiskt men det går inte. Och att vara vänner när hjärtat bara skriker efter mer går inte men att inte få prata mer med personen känns nästan ännu mer omöjligt. Fan fan fan.
Jag måste ta mig ur det här.

För att byta ämne lite, vintern verkar ha kommit till Stockholm nu.
Det är skitkallt ute på kvällarna och nätterna när jag åker hem från jobbet, idag var jag hemma ovanligt tidigt och frosten gnistrade redan på trottoaren och löven. Dags för vinterjacka kanske.
Vilket leder mig till att jag vill ha en ny vinterjacka!

Men det har jag inte råd med.
För jag har just lagt ner 1500kr på det här!

Jag har dragit ut en visdomstand.
Och min käft blödde i över ett dygn och jag känner stygnen i käften med tungan.
Sexigt.

..for which I have to howl

Alltså herregud vilka drömmar jag hade förra natten! Inte bara en, utan tre.
Ett par av dom är väl helt okej, handlade om att jag äntligen fick igång min stationära dator och skulle dricka glögg med en kär vän.
Men den tredje.. Inte lika normal.

I den långa knäppa drömmen var jag med en vansinnigt svartsjuk och grym kille som misshandlade mig och tyckte om att se mig lida.
Jag minns att jag fick upp ytterdörren till trapphuset och skrek på hjälp, skrek att min kille höll på att döda mig. Jag kröp ut en bit genom dörren och han dök upp bakom mig.
Ett par killar kom nedför trappen snackandes med varandra och bara kollade lite konstigt på mig när jag bad dom hjälpa mig. Min "pojkvän" skrattade och sa att jag är en riktig dramaqueen som blir galen varje gång han måste till jobbet.
Han går nedför några trappsteg och jag tar en stekpanna i handen och springer efter honom och slår honom i huvudet.
Men det är en teflonpanna som inte gör någon direkt skada och efter några slag ledsnar han och vänder sig mot mig.
Jag inser att jag inte kommer kunna slå ner honom så jag vänder om och springer in i lägenheten igen.
Just innan jag slår igen dörren vaknar jag, så jag vet inte om jag lyckas stänga dörren eller inte.
Och jag minns just det där med teflonpannan så tydligt, jag önskade att den skulle vara av gjutjärn, jag visste att en teflon inte skulle räcka.

Kul dröm. Skitkul att vakna med en panikklump i magen och inte veta var man är. Jag var helt jävla vilse tills jag insåg att jag låg i soffan. Jag somnade mitt i en film på kvällen.
Släpade mig själv och täcket till sängen och somnade om. Det var då de andra drömmarna kom.

Det låter väl inte klokt att säga det, men det är såhär varje månad kring fullmåne. Dagarna innan och efter drömmer jag så otroligt mycket och känslosamt att jag håller på att bli galen.

A man who's pure of heart and says his prayers by night
May still become a wolf when the autumn moon is bright

Nä det där med att vänta är nog inte min grej. Fan vad rastlös jag blir.
Tar nog och roar mig på annat håll istället. Kan ju liksom vänta lite ändå, även om jag sysselsätter mig.
Tredje gången gillt kanske?

Fick massage för ett par dagar sedan, känns som att jag har stora blåmärken längs hela ryggraden och axlarna är alldeles ömma. Men det var otroligt skönt och välbehövt!

Jaha vad har mer hänt.. Jag funderar på om jag ska dra på programkvällen med jobbet, eller åka upp till Kiruna i fem dagar.
Det ena är gratis, plus att mat och dryck ingår och man får se några smygpremiärer på filmer som kommer.
Det andra kostar minst tusen spänn, men jag kan göra min pappa glad och träffa familjen före jul.
Beslutsångest.

Hur kommer det sig förresten att film på tv är roligare än film på dvd?
Råkade hitta Zack and Miri make a porno på tv. Jag har den på dvd, stående på min byrå.
Ändå ser jag den hellre på tv. Men det är ju rätt skönt med reklampauser..

Skrev jag förresten att jag krashade? Glöm det!
Jag låg förvisso i soffan och hällde i mig en flaska vin men längre än så kom jag aldrig.
Funderade över livet och sedan blev det bättre.
Lite sådär Hej-jag-heter-Victoria-och-jag-ska-sluta-göra-saker-jag-mår-dåligt-av.
Så jag gjorde inte något jag skulle mått dåligt av eller ångrat.

Som vanligt när jag vill undvika att göra tråkiga saker, sitter jag framför datorn/tv:n och fördriver tid.
Jag måste nämligen städa och diska lite, för imorgon får jag besök från Kiruna! Och nu ska jag kliva upp om sex timmar för att göra mig redo för jobbet. Fantastiskt.

I'm going to take my time
I have all the time in the world
to make you mine
it is written in the stars above
the gods decree
you'll be right here by my side
right next to me
you can run, but you cannot hide

Idag är en dag jag vill minnas. Ni andra kan skita i att läsa, jag bara måste få skriva det här för mig själv.
Idag är dagen då jag kraschar. Ska man vara destruktiv kan man lika gärna gå hela vägen.
Och jag är livrädd och jag vågar inte säga saker rakt ut och vi tassar kring allt som katter runt het gröt och ingen tar det första steget trots att vi pratar med varandra hela tiden och jag bara sov en timme inatt för att vi pratade i telefon i flera timmar.
Vad är det här egentligen?

Know that you're never alone
In me you can find a home
When you're in unfamiliar places
Count on me through life's changes
You're all I want

Vi var på skansen. Vädret var fint. Vi satt på en parkbänk och drack varm choklad och åt mackor.
Aporna var söta. Surikaterna var roliga. Fiskarna var fantastiska. Ormarna var äckliga. Renarna fick mig att känna mig hemma.
Och de enda bilderna jag tog var på suddiga fiskar.

En dag var fantastisk. Både som bok och film.
Jag saknar mina föräldrar och funderar redan på när jag kan åka upp nästa gång.
Men det är såklart inte bara de jag vill åka för att träffa.

Har ont om lediga helger, måste ta extrajobb på helger för ekonomin. Snart ska jag söka nytt. Snart.
När jag bestämt mig hur livet ska vara.
Och när jag pratat med chefen. Snart. Lite senare.

Sickla.


Odenplan.


Göteborg.


Bastuträsk.


Kiruna.


Skanstull.


Hässelby gård.


Hässelby strand.


Hässelby strand.

They share a look in silence
And everything is understood.

Ni vet den där känslan när man bara blundar, tar ett djupt andetag och känner att man hör hemma?
Att det känns som att man är skapt för att ligga precis sådär, precis där precis just då? Och att man vill stanna där.
Det kändes så för tio dagar sedan. Och tanken och känslan lämnar mig inte.

Vad slösar jag mitt liv på egentligen? Och kommer jag alltid att gå runt och vänta och hoppas och tänk om det en dag plötsligt är för sent?
Låter jag andra utnyttja mig eller är det ömsesidigt eller är jag naiv nu igen? Eller kanske man kan utnyttja varandra samtidigt?
Och vad gör man när ena parten är bombsäker medans den andra halvan tvekar?

So she throws him at the wall and kisses burn like fire,
And suddenly he starts to believe
He takes her in his arms and he doesn't know why,
But he thinks that he begins to see.

She says:
Don't let go
Never give up, it's such a wonderful life.

Den nittonde oktober tvåtusennio var en måndag, och det var min första riktiga arbetsdag på Filmstaden Sickla.
I måndags firade jag två år som boende i Stockholm. Dagen firades med att vara vaken trettiofyra timmar i sträck. Det kändes fantastiskt att jag klarade av det!
Dagen innehöll även ett tidigt besök till tandläkaren, flera timmars fikande, pratande och promenerande med finaste Elin och sex timmars jobb. Det var en väldigt fin dag, trots att jag var rätt trött.

Idag ligger jag hemma i soffan och läser. Måste läsa ut En dag innan Hanna och jag ska se den på bio imorgon.
Boken får mig att tänka en del, och känna igen mig bitvis. Den är väldigt fin.

Det är fortfarande höst. Igår promenerade vi hem från Ica och mitt paraply vändes åt fel håll i vinden. Ni vet, sådär som på film. Men det gick inte sönder som tur var, det gick att vända tillbaka.
Allt går att vända tillbaka. Allt går att göra om, göra rätt.

I saw a friend of mine the other day,
And he told me that my eyes were gleamin'.
Oh I said I had been away, and he knew,
Oh he knew the depths I was meanin'.
And it felt so good to see his face,
Or the comfort invested in my soul.
Oh to feel the warmth of a smile,
When he said "I'm happy to have you home.
Ooh I'm happy to have you home."

Jag vaknar intill dig med gråten i halsen
dom skriker och flyr i en mardröm igen

Tre drömmar om tre ex senaste tio dagarna.
Vad fan menas med det?!

Första drömmen handlade om att bion i Sickla skulle sprängas, kontrollerat och välplanerat, och Gabriel var där. Efter sprängningen trodde jag att han hade dött men jag hittade honom utanför. Vaknade med ett ryck och var så otroligt glad över att det bara var en dröm.

Den andra var Cris med i. Min vän Anastasia berättade att hon hade träffat honom och frågade om jag hade något emot det, "Kör på bara" blev mitt svar, typ. Varför hon hade något intresse av honom förstod jag aldrig riktigt men ville hon utsätta sig för honom efter allt jag berättat så får hon väl skylla sig själv.

Och i den senaste ville Mikael ha mig tillbaka och berättade hur mycket han saknat mig under alla år.

Jag fattar ingenting. Varför ska ex jaga mig i drömmarna för? Fan stanna i dåtiden där ni hör hemma!
Nåja, de flesta iallafall. Kanske inte riktigt alla.

Har funderat lite på det där med ex också. Speciellt efter att jag börjat missbruka Adele - Someone like you.
Gått igenom alla ex i tanken och kommit fram till att inte en enda har något perfekt förhållande med någon i dagsläget. Några har haft en flickvän eller två efter mig men det har aldrig blivit riktigt seriöst eller långvarigt. Och om det ändå räknas som seriöst så finns det massor med trubbel i paradiset.
Kanske beror det på att vi alla ändå är rätt unga, och vem träffar sitt livs kärlek innan 25?

Däremot kan jag tro på att man kan träffa sin kärlek tidigt, men att tiden inte är rätt då.
Är det menat så möts ens vägar igen någon gång.

Vaknar intill dig med spritsmak i munnen
jag vaknar av värmen, men jag är iskall

Jag viskar ditt namn som är allt jag minns just nu
vi drömmer nog alltid om saker vi glömt

..but sometimes it hurts instead.



Det känns som att vintern är nära, men jag vill ha höst längre.
Jag är inte klar med hösten än, jag behöver den ett tag till!

Min väder-app från SMHI säger att det ska vara soligt på lördag, jag hoppas verkligen att det kommer vara det.
Det behövs verkligen en fin ledig lördag ute i solen.
Vi ska gå på skansen och titta på apor då!

Där är nya håret också! Färgen är någonstans mellan de där, beroende på ljus.
Fotat hemma hos päronen när jag var upp nu för en vecka sen.
Och det var första gången på flera år som jag inte längtat bort därifrån.
Känslan skrämde mig och jag vet inte hur jag ska hantera den nu.

Alltså. Lyckan, kärleken och meningen med livet!
Stickade tröjor, kaffe i höststolen, konserter, middagar, skinnjacka och en resa till Kiruna.
Jag är lite kär i livet.
Den största besvikelsen just nu är att jag tappat bort ett nagellack jag köpte för några dagar sedan. Jag hann testa det på en nagel, sen POFF borta!

Kalendern skrivs full av människor jag ska hinna träffa, konserter som ska avnjutas och resor som ska bli av.
Förutom jobb då, som vanligt.

Ny hårfärg, ny frisyr, nya kläder och nya människor. Puss och kärlek på er alla!

HÖSTPEPPEN!

Seriöst. Jag älskar hösten.
Allt känns så himla bra just nu. Nu önskar jag mig bara några soliga dagar så träden kommer till sin fulla rätt, sen är jag nöjd!

Snart åker jag upp till Kiruna också och jag ser verkligen fram emot det.

Ibland är livet allt bra fint.