I drag you down I use you up
Eftersom alla är så upptagna med annat hela tiden, så får jag inte tid till att prata om allt som stör mig.
Och det kan vara många saker. Men just nu är det nog bara två.
Jobbet är fortfarande lite sisådär. Jag har fått höra av kollegor att jag används som något exempel när andra får utskällningar, och det är många som lägger kommentarer om att chefen skulle favorisera mig på något vis. När jag egentligen helt enkelt bara vet hur man pratar med folk utan att vara en dryg bitch, som andra kan vara.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra åt det. Det bara känns hopplöst.
Och jag börjar bli leds på att låtsas att saker är bra när de egentligen inte är det. På alla sätt.
Jag försöker. Men jag verkar misslyckas på alla sätt. Jag har börjat ha riktigt dåliga drömmar. Och efter varje dröm, vaknar jag upp med tanken och känslan "Jag misslyckades". Och det är ju en lysande början på en dag.
Efter allt som hänt så är jag bara så less. Varje dag på jobbet är det något jag gör fel, varje dag jag träffar människor är det något som går snett. Jag sjunker djupare ner i spiralen..
Och det kan vara många saker. Men just nu är det nog bara två.
Jobbet är fortfarande lite sisådär. Jag har fått höra av kollegor att jag används som något exempel när andra får utskällningar, och det är många som lägger kommentarer om att chefen skulle favorisera mig på något vis. När jag egentligen helt enkelt bara vet hur man pratar med folk utan att vara en dryg bitch, som andra kan vara.
Just nu vet jag inte vad jag ska göra åt det. Det bara känns hopplöst.
Och jag börjar bli leds på att låtsas att saker är bra när de egentligen inte är det. På alla sätt.
Jag försöker. Men jag verkar misslyckas på alla sätt. Jag har börjat ha riktigt dåliga drömmar. Och efter varje dröm, vaknar jag upp med tanken och känslan "Jag misslyckades". Och det är ju en lysande början på en dag.
Efter allt som hänt så är jag bara så less. Varje dag på jobbet är det något jag gör fel, varje dag jag träffar människor är det något som går snett. Jag sjunker djupare ner i spiralen..
Things come and go, they never leave my mind
Att kämpa emot sömnen och tröttheten är en ful ovana jag har.
Jag är dödstrött och har varit det ett par timmar. Ändå bloggar jag NU!
Ligger och lyssnar på min nya favoritlista på Spotify. Ambivalent jul..
Det finns några guldkorn där. Och det är som sådär härligt juldeppigt. Helt fantastiskt.
Bäst är nog ändå Cyndi Lauper & Pelle Almqvist med A Christmas Duel.
Pelle:
I bought no gifts this year
And I slept with your sister
/.../
Cyndi:
That’s all okay honey cause see
I bought no tree this year
And I slept with your brother
I wrecked your Daddy’s car
And went down on your Mother
Egentligen är jag vaken för att jag har dåligt samvete för gårdagen.
Ibland är jag nog den värsta flickvännen någon kan ha.
Mitt i middagen, med munnen full av köttfärssås & spagetti, säger jag: Älskling, ska vi göra slut?
...
Nä. Kanske inte sånt som man brukar säga vid matbordet.
Stackars karl.
Och nej, såklart att vi inte gjort slut. Jag är bara inte van att ha det såhär så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har iallafall lagt av med att knapra hormoner, ska göra ett experiment och se om jag blir normal igen.
Om inte, måste jag gräva djupare. Och det kommer bli jobbigt.
Jag är dödstrött och har varit det ett par timmar. Ändå bloggar jag NU!
Ligger och lyssnar på min nya favoritlista på Spotify. Ambivalent jul..
Det finns några guldkorn där. Och det är som sådär härligt juldeppigt. Helt fantastiskt.
Bäst är nog ändå Cyndi Lauper & Pelle Almqvist med A Christmas Duel.
Pelle:
I bought no gifts this year
And I slept with your sister
/.../
Cyndi:
That’s all okay honey cause see
I bought no tree this year
And I slept with your brother
I wrecked your Daddy’s car
And went down on your Mother
Egentligen är jag vaken för att jag har dåligt samvete för gårdagen.
Ibland är jag nog den värsta flickvännen någon kan ha.
Mitt i middagen, med munnen full av köttfärssås & spagetti, säger jag: Älskling, ska vi göra slut?
...
Nä. Kanske inte sånt som man brukar säga vid matbordet.
Stackars karl.
Och nej, såklart att vi inte gjort slut. Jag är bara inte van att ha det såhär så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har iallafall lagt av med att knapra hormoner, ska göra ett experiment och se om jag blir normal igen.
Om inte, måste jag gräva djupare. Och det kommer bli jobbigt.
I'll be right beside you dear
Det bryter verkligen ner en att bara få höra att man gör fel hela tiden.
Det är ju inte ens någon idé att försöka längre!
Förutom det, så är allt bra.
Luktar lite annorlunda i mitt rum just nu, jag skyller på julklapparna.
Och jag tror att hela jag luktar kaffe efter dagens konferens. Lyckas alltid skvätta och spilla lite på mig själv när jag brygger alla femtioelva kannor kaffe.
I brist på bra serier som House och Walking dead, har jag börjat kolla på Vampire Diaries. Och jag kan inte sluta!
Jag längtade hem från jobbet för att få lägga mig i sängen och dra igenom några avsnitt! GALET!
Förresten har mitt paket med alla expansioner och prylpaket till Sims 3 skickats iväg. Jag borde ha de inom någon dag.
Trist att jag inte har någon dator att spela på då. Blä!
Håller nog på att bli sjuk också. Eller så har jag sömnbrist. Sjukt trött och känslig i hela kroppen. Och lite snurrig och lätt illamående ibland. Yay.
Jag ser fram emot tre saker just nu:
1. Imorgon får jag träffa Cris
2. Den 20e ska Cris och jag fira jul tillsammans, jag vill ge honom typ tusen julklappar!
3. Snart, snart, snart är det slutet av februari. Jag längtar efter ännu en helg i Kiruna. Sovmorgon tillsammans, hotellfrukost, små utflykter, middag med mina föräldrar och sen när man kommer till rummet igen har städerskan hängt upp nya handdukar i badrummet och bäddat sängen. Grejt! Jag älskar sån lyx!
Nu känner jag mig gladare igen. Vem fan bryr sig om jag inte gör allt perfekt? Då får väl någon annan göra det istället då. Nu väntar ett till avsnitt med vampyrer och sen är det dags att sova.
Det är ju inte ens någon idé att försöka längre!
Förutom det, så är allt bra.
Luktar lite annorlunda i mitt rum just nu, jag skyller på julklapparna.
Och jag tror att hela jag luktar kaffe efter dagens konferens. Lyckas alltid skvätta och spilla lite på mig själv när jag brygger alla femtioelva kannor kaffe.
I brist på bra serier som House och Walking dead, har jag börjat kolla på Vampire Diaries. Och jag kan inte sluta!
Jag längtade hem från jobbet för att få lägga mig i sängen och dra igenom några avsnitt! GALET!
Förresten har mitt paket med alla expansioner och prylpaket till Sims 3 skickats iväg. Jag borde ha de inom någon dag.
Trist att jag inte har någon dator att spela på då. Blä!
Håller nog på att bli sjuk också. Eller så har jag sömnbrist. Sjukt trött och känslig i hela kroppen. Och lite snurrig och lätt illamående ibland. Yay.
Jag ser fram emot tre saker just nu:
1. Imorgon får jag träffa Cris
2. Den 20e ska Cris och jag fira jul tillsammans, jag vill ge honom typ tusen julklappar!
3. Snart, snart, snart är det slutet av februari. Jag längtar efter ännu en helg i Kiruna. Sovmorgon tillsammans, hotellfrukost, små utflykter, middag med mina föräldrar och sen när man kommer till rummet igen har städerskan hängt upp nya handdukar i badrummet och bäddat sängen. Grejt! Jag älskar sån lyx!
Nu känner jag mig gladare igen. Vem fan bryr sig om jag inte gör allt perfekt? Då får väl någon annan göra det istället då. Nu väntar ett till avsnitt med vampyrer och sen är det dags att sova.
Here I am, waiting to hold you
Det där med mitt humör är fortfarande ett mysterium. Och ett ständigt återkommande ämne i bloggen har jag sett.
Fördelen med att skriva är att jag kan kolla upp hur jag funkat förut.
Nackdelen är att jag bara skriver i perioder då jag behöver vädra ut. Som de gånger jag blir frustrerad över mitt humör. Vilket gör att hela bloggen blir färgad av det negativa. Typiskt.
Men jag har inte tid att skriva när allt är bra, för då är jag upptagen med att ha det bra.
Då ligger jag inte vaken och grubblar om nätterna, utan då ligger jag som oftast i Cris famn och sover.
Måste jag börja microblogga via telefonen just innan jag somnar?
Skulle behöva någon sorts anteckningssystem någonstans där jag bara kan slänga in ett ord som beskriver dagen.
Mitt intresse för diverse diagnoser och psykologi gör det hela inte lättare. Gud vet hur många diagnoser jag ställt på mig själv och hur många olika bokstavskombinationer jag nog har. Lättast sammanfattat: Allt mellan A till Ö.
På något vis är jag nog en hypokondriker, fast det är inte de fysiska sjukdomarna jag oroar mig för.
Idag har jag iallafall sprungit på stan med David. Köpte några julklappar men misslyckades med många. Inte ens Stockholm har allt! Måttligt irriterad över att min perfekta plan spruckit. Inte köpte jag något julklappspapper heller så kan inte sysselsätta mig med att slå in paket inatt.
Inatt måste jag för ovanlighetens skull försöka att hålla mig vaken. Och när man måste, ja det är då man är som tröttast. Jag skulle kunnat somna för säkert två timmar sedan, men det skulle innebära att jag vaknar för tidigt imorgon, och då orkar jag inte jobba hela natten. Vilket är vad jag ska göra.
Jag har ingen lust att skriva mer nu. Ska nog pyssla lite med julklapparna ändå.
Fördelen med att skriva är att jag kan kolla upp hur jag funkat förut.
Nackdelen är att jag bara skriver i perioder då jag behöver vädra ut. Som de gånger jag blir frustrerad över mitt humör. Vilket gör att hela bloggen blir färgad av det negativa. Typiskt.
Men jag har inte tid att skriva när allt är bra, för då är jag upptagen med att ha det bra.
Då ligger jag inte vaken och grubblar om nätterna, utan då ligger jag som oftast i Cris famn och sover.
Måste jag börja microblogga via telefonen just innan jag somnar?
Skulle behöva någon sorts anteckningssystem någonstans där jag bara kan slänga in ett ord som beskriver dagen.
Mitt intresse för diverse diagnoser och psykologi gör det hela inte lättare. Gud vet hur många diagnoser jag ställt på mig själv och hur många olika bokstavskombinationer jag nog har. Lättast sammanfattat: Allt mellan A till Ö.
På något vis är jag nog en hypokondriker, fast det är inte de fysiska sjukdomarna jag oroar mig för.
Idag har jag iallafall sprungit på stan med David. Köpte några julklappar men misslyckades med många. Inte ens Stockholm har allt! Måttligt irriterad över att min perfekta plan spruckit. Inte köpte jag något julklappspapper heller så kan inte sysselsätta mig med att slå in paket inatt.
Inatt måste jag för ovanlighetens skull försöka att hålla mig vaken. Och när man måste, ja det är då man är som tröttast. Jag skulle kunnat somna för säkert två timmar sedan, men det skulle innebära att jag vaknar för tidigt imorgon, och då orkar jag inte jobba hela natten. Vilket är vad jag ska göra.
Jag har ingen lust att skriva mer nu. Ska nog pyssla lite med julklapparna ändå.
Please don't let me hit the ground
Ledighet, vad är det värt om man ändå inte har någon att träffa eller något att göra?
Jag sitter i sängen och lyssnar på Moby. Det är så mycket musik jag bara glömmer bort hela tiden.
Och sen finns det såklart de låtar man önskar att man kunde glömma för alltid.
Imorgon ska jag köpa julklappar med David. Det här året har jag några helt geniala.
Kan inte riktigt minnas senast allt kändes så himla passande och rätt.
Jag är visserligen på gränsen till pank, men jag behöver få shoppa lite.
Och chefen har så jäkla rätt, jag kan snart inte hålla tyst om julklapparna! Kan julen bara komma nu?!!
Jag längtar efter den varma och mysiga julkänslan, men jag vet att den inte kommer alls det här året.
Det enda som ens är lite juligt i mitt rum är min röda korsett. Har inte druckit en enda droppe glögg ännu. Ingen lussebulle har ätits. Och det magiska med pepparkakor är förstört sedan länge eftersom de finns att köpa i affärerna året runt.
Jag saknar att äta prinskorvar, julskinka och mammas köttbullar. Varför tog jag inte ledigt till julen?
Alltid ska jag vara så snäll och arbetssam och ställa upp. Det är inte alls så kul. Men gör jag det inte får jag dåligt samvete för att jag kanske sätter någon annan i knipa. Det här suger.
Förresten så skiftar mitt humör konstant mellan "allt suger" och "allt är underbart". Det är underbart.
Jag vet inte vem jag är längre. Men så har jag ju känt typ det senaste året. Fattar inte vad jag håller på med.
Stabilt va? Undra vad jag förväntade mig när jag flyttade hit. Sjunde himlen?
Jag minns att jag kände mig så nöjd. Så lyckad. Att jag lyckats med något. Nu står allt still igen. Jag klarar inte ens att hitta ett hem. Men ska jag vara ärlig så har jag gett upp för flera månader sedan.
När jag satte min fot i Jakan gav jag upp. Jag bara väntar på att slå i botten nu.
Och jag känner igen känslan. Jag känner igen tankebanorna och vanorna.
Måtte jag bara orka vänta ut allt igen.
Jag sitter i sängen och lyssnar på Moby. Det är så mycket musik jag bara glömmer bort hela tiden.
Och sen finns det såklart de låtar man önskar att man kunde glömma för alltid.
Imorgon ska jag köpa julklappar med David. Det här året har jag några helt geniala.
Kan inte riktigt minnas senast allt kändes så himla passande och rätt.
Jag är visserligen på gränsen till pank, men jag behöver få shoppa lite.
Och chefen har så jäkla rätt, jag kan snart inte hålla tyst om julklapparna! Kan julen bara komma nu?!!
Jag längtar efter den varma och mysiga julkänslan, men jag vet att den inte kommer alls det här året.
Det enda som ens är lite juligt i mitt rum är min röda korsett. Har inte druckit en enda droppe glögg ännu. Ingen lussebulle har ätits. Och det magiska med pepparkakor är förstört sedan länge eftersom de finns att köpa i affärerna året runt.
Jag saknar att äta prinskorvar, julskinka och mammas köttbullar. Varför tog jag inte ledigt till julen?
Alltid ska jag vara så snäll och arbetssam och ställa upp. Det är inte alls så kul. Men gör jag det inte får jag dåligt samvete för att jag kanske sätter någon annan i knipa. Det här suger.
Förresten så skiftar mitt humör konstant mellan "allt suger" och "allt är underbart". Det är underbart.
Jag vet inte vem jag är längre. Men så har jag ju känt typ det senaste året. Fattar inte vad jag håller på med.
Stabilt va? Undra vad jag förväntade mig när jag flyttade hit. Sjunde himlen?
Jag minns att jag kände mig så nöjd. Så lyckad. Att jag lyckats med något. Nu står allt still igen. Jag klarar inte ens att hitta ett hem. Men ska jag vara ärlig så har jag gett upp för flera månader sedan.
När jag satte min fot i Jakan gav jag upp. Jag bara väntar på att slå i botten nu.
Och jag känner igen känslan. Jag känner igen tankebanorna och vanorna.
Måtte jag bara orka vänta ut allt igen.
Moby - Temptation
Heaven
A gateway to hope
Just like a feeling
I need, it's no joke
And though it hurts me
To see you this way
They traded by words
I'd never heard
To hard to say them
Up, down, turn around; please don't let me hit the ground
Tonight I think I walk alone to find my soul desire to go home
Oh it's the last time, it's the last time
Oh it's the last time, it's the last time
Each way I turn
I know I'll always try
To break the circle
That has been placed round me
And I have never met anyone quite like you before
And I've never met anyone quite like you before
And I've never met anyone quite like you before
Oh, up, down, turn around; please don't let me hit the ground
Tonight I think I walk alone, to find my soul desire to go home
Ho ho ho! Finns det några vresiga kärringar här?
Bah.
Jag känner mig som en grinig gammal kärring. Hela tiden grälsjuk och otrevlig. Vresig och lättstött.
Säg något till mig i fel tonläge och du får en käftsmäll.
Nåja, i mina tankar iallafall..
Trött och less på allt allt allt. Och eftersom jag är som jag är så märker såklart alla det.
Kunde jag, så skulle jag gräva ner mig någonstans för att bespara både mig själv och alla andra allt gräl.
Ligga där i min grop tills jag blivit snäll igen.
Jag bråkar och tjurar för att fem minuter senare skamset be om ursäkt.
Kanske är det vintern med mörker, snö och kyla som spökar.
Kanske är det jobbet som tillslut blivit tröttsamt.
Kanske är det p-pillren.
Men hur sjutton ska jag veta?
Vintern kom ju i princip samtidigt som jag började knapra piller.
Och där i samma veva kom alla slitningar på jobbet också, där alla roller kastades om och ingen vet någonting längre. Jag kastades in på alla konferenser efter att jag råkat uttala mig om att konferenser är ju kul.
Kanske är det boendet som börjar bryta ner mig totalt.
Eller bristen på boende, kanske jag borde säga.
Helst skulle jag vilja ta en paus från allt som känns jobbigt.
Åka till ett ställe med trevligare väder, ta semester en månad eller två, sluta trycka i mig hormoner och ha en schysst lya att bo i. Men då skulle jag bli deprimerad för att jag skulle tvingas vara utan Cris istället.
Så, snälla Tomten, till julen 2010 önskar jag mig ett par hundratusen kronor, så att Cris och jag kan ta semester i en månad eller två och åka utomlands. För han skulle också behöva lite ledighet. Speciellt med mig.
Jag känner mig som en grinig gammal kärring. Hela tiden grälsjuk och otrevlig. Vresig och lättstött.
Säg något till mig i fel tonläge och du får en käftsmäll.
Nåja, i mina tankar iallafall..
Trött och less på allt allt allt. Och eftersom jag är som jag är så märker såklart alla det.
Kunde jag, så skulle jag gräva ner mig någonstans för att bespara både mig själv och alla andra allt gräl.
Ligga där i min grop tills jag blivit snäll igen.
Jag bråkar och tjurar för att fem minuter senare skamset be om ursäkt.
Kanske är det vintern med mörker, snö och kyla som spökar.
Kanske är det jobbet som tillslut blivit tröttsamt.
Kanske är det p-pillren.
Men hur sjutton ska jag veta?
Vintern kom ju i princip samtidigt som jag började knapra piller.
Och där i samma veva kom alla slitningar på jobbet också, där alla roller kastades om och ingen vet någonting längre. Jag kastades in på alla konferenser efter att jag råkat uttala mig om att konferenser är ju kul.
Kanske är det boendet som börjar bryta ner mig totalt.
Eller bristen på boende, kanske jag borde säga.
Helst skulle jag vilja ta en paus från allt som känns jobbigt.
Åka till ett ställe med trevligare väder, ta semester en månad eller två, sluta trycka i mig hormoner och ha en schysst lya att bo i. Men då skulle jag bli deprimerad för att jag skulle tvingas vara utan Cris istället.
Så, snälla Tomten, till julen 2010 önskar jag mig ett par hundratusen kronor, så att Cris och jag kan ta semester i en månad eller två och åka utomlands. För han skulle också behöva lite ledighet. Speciellt med mig.
