Ho ho ho! Finns det några vresiga kärringar här?

Bah.
Jag känner mig som en grinig gammal kärring. Hela tiden grälsjuk och otrevlig. Vresig och lättstött.
Säg något till mig i fel tonläge och du får en käftsmäll.
Nåja, i mina tankar iallafall..

Trött och less på allt allt allt. Och eftersom jag är som jag är så märker såklart alla det.
Kunde jag, så skulle jag gräva ner mig någonstans för att bespara både mig själv och alla andra allt gräl.
Ligga där i min grop tills jag blivit snäll igen.

Jag bråkar och tjurar för att fem minuter senare skamset be om ursäkt.

Kanske är det vintern med mörker, snö och kyla som spökar.
Kanske är det jobbet som tillslut blivit tröttsamt.
Kanske är det p-pillren.

Men hur sjutton ska jag veta?

Vintern kom ju i princip samtidigt som jag började knapra piller.
Och där i samma veva kom alla slitningar på jobbet också, där alla roller kastades om och ingen vet någonting längre. Jag kastades in på alla konferenser efter att jag råkat uttala mig om att konferenser är ju kul.

Kanske är det boendet som börjar bryta ner mig totalt.
Eller bristen på boende, kanske jag borde säga.

Helst skulle jag vilja ta en paus från allt som känns jobbigt.
Åka till ett ställe med trevligare väder, ta semester en månad eller två, sluta trycka i mig hormoner och ha en schysst lya att bo i. Men då skulle jag bli deprimerad för att jag skulle tvingas vara utan Cris istället.

Så, snälla Tomten, till julen 2010 önskar jag mig ett par hundratusen kronor, så att Cris och jag kan ta semester i en månad eller två och åka utomlands. För han skulle också behöva lite ledighet. Speciellt med mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0