Here I am, waiting to hold you

Det där med mitt humör är fortfarande ett mysterium. Och ett ständigt återkommande ämne i bloggen har jag sett.
Fördelen med att skriva är att jag kan kolla upp hur jag funkat förut.
Nackdelen är att jag bara skriver i perioder då jag behöver vädra ut. Som de gånger jag blir frustrerad över mitt humör. Vilket gör att hela bloggen blir färgad av det negativa. Typiskt.

Men jag har inte tid att skriva när allt är bra, för då är jag upptagen med att ha det bra.
Då ligger jag inte vaken och grubblar om nätterna, utan då ligger jag som oftast i Cris famn och sover.
Måste jag börja microblogga via telefonen just innan jag somnar?
Skulle behöva någon sorts anteckningssystem någonstans där jag bara kan slänga in ett ord som beskriver dagen.

Mitt intresse för diverse diagnoser och psykologi gör det hela inte lättare. Gud vet hur många diagnoser jag ställt på mig själv och hur många olika bokstavskombinationer jag nog har. Lättast sammanfattat: Allt mellan A till Ö.
På något vis är jag nog en hypokondriker, fast det är inte de fysiska sjukdomarna jag oroar mig för.

Idag har jag iallafall sprungit på stan med David. Köpte några julklappar men misslyckades med många. Inte ens Stockholm har allt! Måttligt irriterad över att min perfekta plan spruckit. Inte köpte jag något julklappspapper heller så kan inte sysselsätta mig med att slå in paket inatt.

Inatt måste jag för ovanlighetens skull försöka att hålla mig vaken. Och när man måste, ja det är då man är som tröttast. Jag skulle kunnat somna för säkert två timmar sedan, men det skulle innebära att jag vaknar för tidigt imorgon, och då orkar jag inte jobba hela natten. Vilket är vad jag ska göra.

Jag har ingen lust att skriva mer nu. Ska nog pyssla lite med julklapparna ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0