The world has surrendered

Tillbaka i Kiruna för några dagar. Rensa skallen, umgås med underbara vänner och äta mammas mat.
Och jag är chockad. Solen har fortfarande inte gått ner helt. Klockan är snart 2 på natten!
Har det alltid varit såhär? Hjälp vad jag saknat solen om kvällarna.

Men jag har INTE saknat snön. Usch.

Äsch, nu fick jag telefonsamtal, fortsätter blogga imorrn. Det är ändå sent nu.

If we ever fell in love, would the wind know? Would the pain go?

Jag blev påmind om bloggen idag igen.
Kanske borde radera den. Var ändå två veckor sen jag skrev något.

Har för mig att Pelle tjatade redan innan jul att jag skulle komma igång igen.
Men mitt minne är ju som en häströv så kan ju varit efter nyår.

Sen förra inlägget har jag hunnit bli tillsammans med Cris igen, och lämnat honom. Igen.
Känner jag mig själv så lär jag väl ta tillbaka honom iallafall en gång till innan det slutgiltiga beslutet kommer för att stanna.
Jag är trots allt en velig våg.

Har börjat hänga med en annan snubbe nu. Det är sjukt irriterande att han är en såndär som jag borde bli kär i men kan nog inte bli. Och jag tror han är i typ samma situation. Vi dras till puckon och miffon. Lika störda och snälla båda två. Fast jag är nog lite mer perverterad och vriden än vad han är.
Hursomhelst, jag försöker lära känna mer folk. Jag försöker hänga på de flesta fester och tillställningar som jag kan, men det krockar rätt ofta med mitt jobb.

Känner mig vilsen och ensam utan Cris. Men börjar nog inse att jag mest varit dum och naiv. Och alldeles för snäll.

Den 12e flyger jag upp till Kiruna, stannar till söndag kväll.
TRÄFFA MIG NÄR JAG ÄR UPPE!

Falling in and out of love

Eftersom mitt minne är för taskigt, så tänkte jag skriva in en liten anteckning för framtiden.
I lördags hade vi inflyttningsfest här i Högdalen. Exakt ett halvår sedan som jag lämnade Kiruna.
I måndags var det ett halvår sedan som jag började på SF så bakade en paj och tog med till jobbet för att fira.
Igår lämnade jag Cris. Igen. Den här gången for real.
Singel i Stockholm. Det här kan bli spännande!
Fast om jag känner mig själv så kommer jag väl råka trilla in i nåt förhållande inom en snar framtid.

Nu vet ni också vad som hänt senaste dagarna.

En snabbis på lunchen

Jag har flyttat. Sedan två veckor tillbaka bor jag tillsammans med Jennifer från jobbet, som jag lärde känna för några månader sedan.
Hon är grym. Vi har skitkul ihop.

Nästa vecka kör vi en inflyttningsfest, den 17e. Då är det exakt ett halvår sedan som jag lämnade Kiruna.
Tiden går fort!

Nu måste jag duscha och göra mig klar för jobbet. Och käka lite lunch.

Ge mig vita blommor och jag är din.

Jag börjar misstänka att jag kanske inte är riktigt mogen att bo ensam.
Eller så är det något allvarligt fel på mig.
Jag orkar inte laga mat. Det spelar ingen roll hur hungrig jag är. Det finns absolut inget intresse för att ställa mig vid spisen om det bara är mat till mig.
Det här fungerar inte.
Jag kan ärligt talat inte minnas när jag senast åt mat och verkligen blev mätt.
Mat har jag såklart ätit, hungern har blivit stillad. Men inte sådär supermätt.
Fast pappa har sagt att det är så det ska vara. Blir man mätt så har man ätit för mycket.
Man ska bara äta så man inte är hungrig längre.

Igår shoppade jag lite. Köpte några mysiga saker till rummet.
Två fotoramar, vita & svarta anteckningslappar + en vit penna, runda gem, en vas och vita tulpaner.
Kom att tänka på ett trick jag lärde mig när jag var liten. Om man köper vita tulpaner och så häller man karamellfärg i vattnet ska blommorna ta åt sig lite av färgen!
Det ska jag testa någon gång. Inte nu dock.

Produktiv helg

Hur kommer det sig att ju mindre man gör, desto mindre lust får man att göra något alls?
Det lyckas alltid bli en ond cirkel på mina lediga dagar.
Jag tar sovmorgon för att jag är ledig, jag vaknar strax efter lunch och sen känns det som att hela dagen redan gått så det inte är någon idé att göra något mer.

Och fast jag vet att om jag inte hittar på något att göra så kommer jag ha ännu mindre lust till det sen, så orkar jag ändå inte ta mig i kragen och faktiskt göra något.
Den här helgen har till största delen spenderats i sängen.
Och nej, inte ens med sällskap. Utan ensam. Hela lördag och söndag ensam i mitt jävla rum utan minsta lilla lust att ta mig utanför dörren för att göra annat än att snabbt springa till Ica innan de stängde kl 20.

Jag har slösurfat. Jag har kollat på en säsong av House. Glott ett par filmer. Läst några bloggar. That's it.

Wow. Grattis till mig.


Jag har även hängt upp några filmaffischer på väggarna. Och dammtorkat fönsterbrädan.

Korall!


Fågel Fenix flyger igen

Oftast när jag har lediga dagar stannar jag hemma och småpysslar lite. Passar på att göra ingenting för att jag inom en snar framtid får alldeles för mycket att göra igen.

Men igår gjorde jag något jag inte gjort på länge.
Jag shoppade!

Cris ringde och väckte mig okristligt tidigt (läs: strax efter kl 9) och undrade om jag ville käka lunch med honom.
Så fine, det gjorde jag. Var inne i stan strax innan kl 12. Vi käkade en alldeles för dyr lunch för att vara värt det. Biff i gröncurry. Det låter gått. Det smakade typ.. starkt. Inget mer. Och biffen var mosig.

Efter lunchen funderade jag på vad jag skulle hitta på resten av dagen. Strosade in på Pressbyrån och köpte en cola, snubben i kassan frågade om det var groggvirke för kvällen. Jag sa att cola och öl nog inte är så gott att blanda. Han tyckte jag skulle köpa lite rom istället.
Sen råkade jag hamna på Pocket Shop. Jag har börjat känna mig "naken" utan en bok i handväskan. Köpte två böcker på ren impuls.

Så tänkte jag att jag kan ju åka till min optiker ute vid Nacka Forum och hämta ut mina linser. Men nej, påväg dit hoppade jag av i Sickla istället, hämtade en biobiljett på jobbet och sen råkade jag hamna inne på Kicks. Och Åhlens. Och sist Ica Maxi.

Sen fick jag skynda mig till bion igen så jag inte skulle missa filmen. Jag såg Prinsessan och Grodan.
Supermysig klassisk disneyfilm! Det var jag och tusen miljoner ungar i salongen. Satt och myste bland alla barnskratt och allt popcorntuggande.

På kvällen åkte jag till Jennifer, käkade jäkligt god mat (cremefraiche-täckta kasslerskivor på en bädd av broccoli och blomkål) och drack lite öl. Sen drog vi in till stan och mötte upp med några fler från jobbet.
Hamnade efter en stund på Bauer, när de stängde vid 1 drog vissa hem och några andra släpade med mig till Soap Bar.
Jag ser den senare delen av kvällen som ett socialt experiment. Nu vet jag vad jag ska undvika i framtiden!
Håller mig till Gamla stan och pubar, där jag hör hemma.

Idag ska jag vicka på tårna, pilla mig i naveln, hänga upp några affischer och glo film.

Hårigt värre

Jag försöker med lite mun-mot-mun här nu då.
Det var ruskigt längesedan jag bloggade, jag vet.

Mitt hår växer som ogräs och mina linser är gamla, så såhär ser jag ut numera:


Luggen måste åt sidan så den inte hänger för hela ögonen.
Men jag trivs ändå. Nästan allt hår går att få i en tofs.

Jag bokade en tid hos en frisör, men när tidpunkten började närma sig fegade jag ur och avbokade tiden.
Förut hade jag alltid inställningen att "äsch, hår växer ju ut" och vågade testa alla möjliga saker.
Nu känns det nästan för vågat att ens låta en frisör -som jag inte känner!- toppa det.
En okänd vet ju ingenting alls om hur mitt hår är! Kommer de upptäcka var min virvel sitter? Att mitt hår är sådär typiskt nordiskt med tunna men många hårstrån? Vet de om vilket schampo som funkar bäst? Vilka produkter som funkar bäst att styla med?
Nej, ni märker ju. Det är alldeles för läskigt.
Jag fortsätter nog låta det växa fritt ett tag till. Mamma får boka en klipptid till min frisör i Kiruna.
Det är ju bara två månader(!) kvar tills jag åker upp.

Sweet music in my ears

Wow. Nu upptäckte jag att de gjort om lite här på blogg.se.
Jag är inloggad så rackarns ofta numera.. Har ingen aning om när det hände.

Finns inget direkt att blogga om längre.
Jag jobbar, sover och slösurfar. Läser bloggar men kommenterar aldrig.
Spelar skitspel på facebook och dödar tid.

Hittade en ny favoritlåt inatt när jag tänkte sova.

The Cardigans - 03:45: No sleep

It's way too late to think of
Someone I would call now

And neon signs got tired
Red eye flights help the stars out
I'm safe in a corner
Just hours before me

I'm waking with the roaches
The world has surrendered
I'm dating ancient ghosts

The ones I made friends with
The comfort of fireflies
Long gone before daylight


Sen handlar texten om något med Gud och där tappade jag intresset.
Men det här första är iallafall fint. Och passade bra.

Idag är jag ledig. Jag ska ta med Simon E till Sickla för att shoppa lite.
Jag behöver skor och sminkborstar. Och det är ju tråkigt att kolla på saker ensam.

There is no fucking you, there is only me

Yes, I am alone, but then again I always was
As far back as I can tell, I think maybe it's because
Because you were never really real to begin with
I just made you up to hurt myself


Jag är så jävla förbannad och less så jag snart bara går i bitar.
Jag kommer aldrig, aldrig mer ens vilja gå på bio med dig. Nu skiter jag i det här på riktigt.
Det är andra gången jag fixat biljetter som bara kommer nötas sönder till smulor i min plånbok.
Varför ens försöka anstränga sig när allt bara kastas tillbaka i mitt ansikte som något som hunden skitit, ätit upp och sedan kräkts ut igen.

Remember where you came from, remember what you are
Don't you fucking know what you are?
Go on get back to where you belong!

Du säger ingenting, det säger allt

Saker börjar kännas mer och mer meningslösa.
Humöret skiftar fortfarande obehagligt mycket och fort. Ena stunden mår jag bra och nästa sekund händer något fjuttigt som gör att jag börjar tokgråta, blir elak eller bara apatisk.

De ensamma nätterna börjar verkligen bli jobbiga. Jag håller mig vaken längre och längre bara för att slippa släcka och ligga ensam i ett mörkt, tyst rum. Pratar hellre med någon jag knappt vet namnet på över MSN eller spelar skitspel på Facebook. Slöseri på tid att ligga ensam när man kan få lite sällskap.
Ibland ringer jag Morgan för att få prata lite och kunna slappna av för att bli trött nog att somna.

Om 8 dagar åker jag till Kiruna. Måste säga att det känns faktiskt rätt skönt.
Även om jag vet att jag inte kommer trivas i varken rummet eller lägenheten kommer det vara skönt att se bekanta ansikten, krama vännerna och sova med Iris under täcket.

Flytten av Idas katter påminde mig om hur sjukt tomt det kändes utan Iris här i början.
Och hur tomt det fortfarande känns. Det är helt jävla sjukt hur mycket jag saknar det där lilla vita fluffiga luddiga yrvädret.
Frågan är om jag ska vara självisk, och ha kvar henne för att jag vill det, eller om jag ska låta henne flytta till någon som kan erbjuda henne ett riktigt bra hundliv. Det känns som att jag kommer må dåligt och ångra det beslut jag än tar.

För mycket skrivet igen. Förlåt.

I gotta go to work

Jag tror jag är knäpp på riktigt. Under hela promenaden hem från t-banan ikväll hade jag en konversation i skallen med min "familj". Dvs hyresvärden/bohemkvinnan AH och min rumsgranne S.
Hela konversationen på engelska såklart, då S inte kan svenska. Geez..!

Förresten går det inte så bra med min ledighet. Jag ska extrajobba fredag & lördag.
Jag var så glad över att jag får några extra timmar och berättade åt Cris om mina "halvdagar".
Och konstaterade att man kanske inte kan kalla 6½ timmar för "halvdag".. Eller?

Nej nu är det dags att sova!
Måste vakna tidigt imorgon igen, dags för nästa 13h skift.
Godnatt!

Refresh

Ledig nästan hela denna vecka, jobbar bara ons-tors.
Vad ska jag göra med all tid?

Såfort jag är ledig blir jag smått rastlös. Jag har egentligen massor med saker att göra men har som ändå ingen ork.
What to do?

Humöret svänger fortfarande en del men verkar bli bättre.

Om två veckor är jag i Kiruna igen.
Knäppt men jag längtar fan.

Nu ska jag bara försöka lösa problemet med Iris..
Lägenhetssökandet får ta en paus, jag orkar fan inte.
Ska försöka göra livet här lättare istället.

What goes up must come down

Nej. Jag har inte alls varit på humör för att blogga. Är det egentligen inte nu heller men måste väl visa att jag lever.
Har varit på så jäkla dåligt humör senaste tiden så blir nästan mörkrädd.

Julen spenderades iallafall med syrran. Sov över där två nätter så fick äta god mat och gosa med Olle.
Nu tycker jag att han kan bli rumsren så jag kan vara barnvakt! Byta blöjor är inget för mig.

Apropå äckliga saker, idag moppade jag min första spya på jobbet. Gissa hur mycket och frenetiskt jag spritade händerna efteråt. Fast jag bara rört i moppskaftet.

Ledig hela dagen imorgon. Tar sovmorgon och sen mot kvällen ska jag till Simon.
Matte har kommit till huvudstaden så det blir väl vi tre och några öl.
Jäkligt soft med andra ord. Jag börjar jobba kl 11 på fredag. Wihoo..!

Om någon har nåt tips för att få ett bra och stabilt humör, hör av dig.
Jag börjar lessna på att ha det såhär.

I think you're old enough to know the truth


God Jul!
Jag ska spendera dagen hos systers svärföräldrar. Det blir nog trevligt.
Får ju leka med Olle iallafall.
Det där med julklappar är det värre med. Fick lönen idag, och jobbat 11-24.
Inte direkt några affärer som har öppet när jag är påväg hem..

Hoppas ni alla har en skitmysig dag!

Jag är min värsta fiende

Jag har alltid sagt att det är lättare att jobba än att plugga.
För plugget måste man dra med sig i bakhuvudet hela tiden. Man pluggar hemma, tänker på tentor osv.
Arbetet lämnar man när man går hem för dagen.
Men det funkar inte längre.
Jag kan inte somna om kvällarna längre för att jag tänker på jobbet.
Vad jag kan förbättra. Hur jag kan påverka arbetsmiljön osv.

Just inatt ligger jag och filar på mina presentationer.
Skriver upp olika meningar på små mentala post-it's i skallen.
Försöker få ihop den ultimata presentationen. Få publiken att trivas och känna sig välkomna.
För ja, jag presenterar 90% av filmerna jag visar.
Går in i salongen, hälsar alla välkomna osv.

I början var det skitläskigt. Men nu börjar det bli en sport.
Jag tävlar mot mig själv och mina tävlingsnerver håller mig vaken om nätterna.

Fan.

Ja snön den bara vräker ner!

Det lättaste man kan göra för att inte sakna något, är att helt enkelt ignorera det man möjligen kan sakna och låtsas som om det inte finns.
Som Kiruna t.ex. Skulle jag gå runt och tänka på Kiruna hela tiden skulle jag bara sakna alla vänner så mycket så jag dör. Och Iris. Fyhelvete vad jag saknar min lurvboll!

Jag har haft många tunga mörka dagar nu. Och det är den här jävla snöns fel.
Snön fortsätter att falla, jag ser ett tjockt lager på min fönsterbräda.
Visst är det mysigt med snö ibland, men den påminner om Kiruna. Om allt som jag lämnat.
Om allt jag förträngt. Om Iris.

En till sak om snön. Vad alla klagar att det är kallt helt plötsligt!
Jag menar, det är december. Det är snart jul. Vi befinner oss snart mitt i vintern.
Är det konstigt att det är kallt då? Är inte kyla något man faktiskt borde förvänta sig, och kanske förbereda sig på..?
Människan är lustig ibland..

Mathelvete

Alla GI-människor borde fan vara nöjda med mig idag.
Eller just nu iallafall. Sitter för tillfället och äter en omelett med bacon och ost i.
Känns som att jag får i mig tillräckligt med fett och proteiner för resten av veckan.
Nästan lite äckligt faktiskt.

Går inte så bra med maten i övrigt, inte gjort det sen i fredags då jag blev sjuk.
Konstant illamående som förvärras när jag äter. Gissa hur sugen jag är på mat..
Gurka på sin höjd. Men det glömmer jag handla varenda gång jag passerar Ica.

Kort. En jävla massa kort.

Jag skämtar inte, jag måste skaffa en ny plånbok.
Alla olika kort jag måste släpa runt på får inte längre plats.
Bara för jobbet har jag tre olika kort: Kompetensbeviset som biografmaskinist, personalkortet och självklart är jag medlem i Bioklubben. Du missar väl inte poängen?
Sen har vi kreditkort, Ikeakort och alla jävla medlemskort till olika butiker ska vi inte ens prata om!

Vad gör folk med alla sina kort? Vart ska jag sätta de?!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0