Victoria

Jag läser ofta olika roliga bilagor till kvällstidningarna på jobbet.
Igår läste jag t.ex Fredagsbilagan till Expressen.
På en sida fanns både Linda Rosing och Carolina Gynning. (Jag fick Googla båda namnen för att skriva rätt)
Det slog mig att jag har inte en jäkla aning om vem som är vem av dessa och vem som är känd för vad.
Jag blandar fortfarande ihop båda fast de har olika hårfärg nu. För visst har de det?

Skitsamma, jag stör mig på båda. Det är enklast så.

Ojoj, idag mina vänner har jag varit flitig!

Tog visserligen sovmorgon, vaknade först kl 10 av att Stefan ringde, men efter lite surrande var dagen fullt igång.
Det är så trevligt såntdär, att bli väckt av telefonen alltså.
Få surra lite skit med någon man sällan hör av. Skratta lite. Uppdatera varann om livet och så. Jag tycker om att ha vänner man inte måste prata med så ofta för att hålla igång relationen. Man kan ju se på det som så att ju mer sällan man pratar, desto mer har man att prata om.
Jag läste förresten det i någon blogg imorse.
Vilken av alla de ~30 bloggarna som jag följer det var i minns jag däremot inte. Någon söt tjej var det iallafall.
Hojta till om du känner igen att du skrivit om detta igår eller idag!

Jag har blivit bjuden på lunch av Catharina, ätit för mycket tårta på Folkets Hus, kramat kollegor, lämnat tillbaka alla jobbnycklar. Den "lilla" knippan som jag sparat ihop till under 1½ år.
Varit till Polisen för att fixa ett nytt leg. Hade jag vetat hur snabbt det går hade jag gått dit i måndags och antagligen redan haft det i handen nu. Istället får jag hämta ut det i Sthlm, men jag är glad att det gick att göra så iallafall.

Imorgon blir det pizzabak hemma hos mig, är du sugen på pizza? Kom och ät med oss!
Alla är välkomna!

Nu är det här på riktigt.
Snart bor jag i Sthlm.
Förlåt för att allt numera handlar om flytten.

Jag skämtar inte, jag drömmer mardrömmar om det nya jobbet.
Vaknade mitt i natten med världens panikklump i magen.

Jag hade startat filmen över en timme för tidigt, utan reklam och utan trailers. Den hade gått nästan en timme när jag kom på att det var fel.. Fick gå ner till min kollega och erkänna mitt misstag och han bara skrattade åt mig.
Det knäppa var att jag hade publik, så nu fick jag ju antingen stänga av filmen mitt i och låta de se början en gång till för att få se slutet, eller köra klart filmen och låta övriga publiken vänta ca en halvtimme.
Skitdröm.

Stressad? Nervös? Vem, jag? Neeejdå..

Simon tipsade mig om en intresant dokumentär tidigare idag.
Varför är de smala inte feta? hette den och finns på SVT Play.
I korta drag handlar det om att fetma är genetiskt, att kroppen har en viss "normalvikt".
Och om hur vissa människor inte kan äta mer när de är mätta och att vissa andra kan fortsätta äta sålänge det finns mat. Att det är programmerat i våra gener för överlevnad.
Jag tillhör tyvärr den senare kategorin.

Om jag nu verkligen skulle tro på hela den här teorin om att fetma är genetisk, så borde det ju vara så att jag är extra känslig pga nomadgenerna i mig. Jag menar, hur ofta får samer egentligen tillgång till bra mat uppe på fjället? Det måste ju vara programmerat att ta tillvara på varenda liten kalori man får i sig och lagra det som fett så man överlever. Plus att fettet borde hjälpa till under vintern för att kroppen ska kunna hålla värmen.
Ger energi till kroppen så den kan hålla igång alla procedurer för att man ska hållas varm.

I dokumentären tar de även upp att en normal människa kan överleva utan mat i en månad, sålänge man har tillgång till vatten. En man som vägde över 200kg (jag kan minnas fel!) hade deltagit i ett experiment, det enda han fick i sig var vatten och vitaminer. Han åt inte mat på över ett år, och gick ner över 100kg.

Det här med vikt har alltid intresserat mig, och trots att jag vet allt om hur man ska leva och äta för att kroppen ska må bra och man ska ha en sund vikt så klarar jag inte att hålla det. Det spelar ingen roll hur mätt jag än är, jag är alltid sugen på mer. Något sött efter maten, något salt efter en massa sött, och så blir det lite mer sött sen och så kan det hålla på i all evighet. Hej och välkommen övervikt!

Jag förstår faktiskt inte hur jag lyckades gå ner så mycket i vikt, det är ett mysterium.
Varifrån fick jag all motivation? Och hur kunde jag undvika att äta all skit?
Just nu känns det som en omöjlighet att göra om..

Den här sjöng vi på hela torsdagskvällen på jobbet i Sickla.

Jaha.. Halvligger i en enorm säng, fortfarande trött och har ont i en axel efter gårdagens släpande på en väska.

Allting börjar sjunka in nu. Snart bor jag i Sthlm.
Det gick bra på jobbet igår tyckte jag. Kanske tycker ena maskinisten att jag borde varit säkrare, men den andre var imponerad över att det gick såpass bra redan första kvällen.
Chefen frågade om jag kommer på personalmöte idag, så det känns som att jag kommer få jobbet.

Kollade på ett rum att hyra hos en kvinna igår också. Jag vet ju inte ens vad min lön kommer ligga på så börjar med nåt billigt för att sen kunna skaffa nåt bättre. Så kanske jag får råd att lägga undan pengar också.

G säger (01:11):
efter ett tag känns väggarna till och med keliga
G säger (01:11):
ansikten börjar träda fram, ord viskas men tas inte emot
G säger (01:12):
och där mitt i all tomhet finner man sig själv, där man en gång påbörjade sitt sökande
G säger (01:15):
i ett hörn av instängda yttringar och nedtystade skrin, där synar man sin egen bur i fogarna för att se om där finns en chans till flykt, dock förstummas man allt som oftast av vilket bra arbete man gjort då denna bur till synes är oförstörbar från den mörka insidan vilken man själv är fången i
G säger (01:15):
det är här man bygger på sin bittra inställning och mörka sinne
G säger (01:16):
utifrån ser det inte mer ut än en slarvigt byggd koja av ris och grenar

MSN is the shit.

It is done.
Tänkte bara slänga upp bilden åt er innan jag ska springa ner till tvättstugan igen.
Ikväll måste jag städa och packa. Och fixa Iris så hon inte ser ut som ett litet monster när jag lämnar henne till mor och far i flera dagar igen.

Idag är det pysseldag. Håller på att göra en present som ska med till Sthlm.
Eller rättare sagt, håller på att vika en ask som presenten ska ligga i.

Var till hobbyhörnan igår och köpte fint papper.
Tänkte först gå till den nya scrap-butiken men de hade så konstiga öppettider.
Öppnar olika tider varje dag och stänger lite när som helst verkade det som.
Fredagar t.ex. stänger de kl 15.
Det första mor sa var "De där kommer inte finnas länge" och syftade på just öppettiderna.
Och det är ju klart, man vill ju gärna veta att det är öppet innan man beger sig dit bort, och de där tiderna kan man inte komma ihåg bara sådär.

Jag känner mig spattig idag. Letat igenom musikmappen tre gånger om för att hitta något dugligt att lyssna på.
Det slutade med Combichrist - What the f**k is wrong with you?. Och det känns ju passande.

Råkade just trilla in på Svt2 där Broder Daniel forever just visas. En film om Broder Daniels återförening inför en avskedskonsert. Kameran sveper över publiken under konserten, unga tjejer som gråtandes sjunger med.
Och känslan fångar mig totalt.
Det är nästan att jag börjar gråta själv.

Inte för att jag gillar BD direkt, inte heller för att låtarna påverkar mig.
Men jag minns känslan när man står i publikhavet och får se ett fantastiskt band spela bara några meter framför en.
Jag minns Sisters of Mercy. Hur jag drömt om den dagen i så många år, och så många gånger trott att den aldrig skulle komma. Att jag är för ung, att jag missat alla chanser. Men den kom. Och jag tog mig längst fram. Och där i lyckoruset kom glädjetårarna samtidigt som jag lycklig sjöng med i min låt; Lucretia, my reflection.

Hur kommer det sig att musik och konserter påverkar människan så mycket?
Vad är det som sker i kropp och sinne?

"Öl byggde denna kropp" eller "Den här kroppen byggdes inte av sig själv".
Hur ofta har man inte hört någon säga så om sin kropp?
Jag har hamnat i en knäpp cirkel igen. Mina matvanor är åt helvete.
Ju mer jag äter desto hungrigare blir jag och desto mer vill jag äta.
Ex: Äter jag frukost är jag vrålhungrig till lunch. Och äter jag lunch MÅSTE jag ha middag.
Äter jag ingen frukost alls klarar jag mig gott på bara vatten till middagstid.
Varför är det så? Det har jag aldrig fattat.

Jag börjar känna mig som en senildement bulimiker. Trycker i mig mat men glömmer att spy.
Inte konstigt att jag gått upp 2-3kg senaste året. Måste verkligen skärpa mig, jag vet det.
Men samtidigt finns det så mycket annat jag vill göra istället för att tänka på kosten hela tiden.
Och gymkort är det ju ingen vits att skaffa på nytt gym här i stan om jag ska flytta.
Inte heller kan jag tänka mig att låta en personlig tränare eller en karl se mig svettas. Det är ju äckligt.
Fan också.

Idag löste jag in mina vinstlotter som jag fick av vännerna i fredags. 150kr tjoff ner i plånboken, ja tack!
Det lustiga var att jag inte vann ett skit på lotterna som jag själv skrapade, men Ida, Jocke och Therése skrapade fram penger åt mig!
Nästa gång får de skrapa alla mina lotter, jag kanske blir miljonär!

Borde ta med mig laptopen till GG någon dag, jag kommer alltid på massor av saker att blogga om då.
Eller kanske det är dags att skaffa twitter, för det är oftast bara små tankar jag får.

Tidigare i veckan kom burk-Ulla in och vi pratade rätt länge. Hon brukar köpa Trisslotter av mig och varje gång hoppas vi att hon ska vinna några miljoner så hon får flytta från Kiruna.
När till och med alkisarna i stan tycker det är tråkigt här, då är det illa!
Fick också veta att hon flyttade in till Kiruna från nån by när hon var 18år, för att bo hos sin syster och ta hand om syrrans barn. Det var visst väldigt spännande.

Nästan lika spännande är det varje dag runt 14:30 då alla stammisar kommer för att köpa tidningen. Har den inte kommit då så blir det uppror och sura miner. Ibland stannar nån gubbe kvar i butiken för att surt blänga ut genom fönstret och spana efter tidningsbilen. Och ibland kommer nån in och säger "Nu kommer tidningen! Jag såg bilen nere i korsningen nyss!". Så då får man stå och surra lite de få minuterna det tar för tidningskillen att komma in.

Tänk vad mycket pengar vissa människor lägger på tidningar egentligen. En kvällstidning varje dag i en månad blir ju 300spänn. Och köper man tidning varje dag i ett år lägger man ner 3650kr! Och så blir det ju mer om man ska köpa TV-bilagan. Det blir 260kr extra om året. Eller någon annan trevlig bilaga, som Fredags-bilagan. Den är ju kul att läsa. Och Sofis mode.
Jag nöjer mig med att läsa de på jobbet. Och står det nåt kul kanske jag köper hem nån ibland. Men inte mer än så. Det finns ju internet.

Nu ska jag sluta surra om tidningar och jobb.
Tänkte rengöra mitt nya hål i örat och sen byta om för att gå ner till UH.
Imorgon kanke ni får se vad jag köpt för mina presentpengar!

Tjuvlyssnat

Buss, Göteborg
Några fjortistjejer har lagt upp fötterna på sätena. Bussen stannar på en hållplats och en tant ~70 kliver på. Hon betalar turen och ser sedan på tjejerna.
Tanten (högt till chauffören): Får man ha fötterna på sätena?
Busschauffören (leende): Ja, idag får man det.
Tanten blir stum och går därifrån. Hon sätter sig på platsen bredvid tjejerna. Efter en liten stund lägger hon också upp fötterna på sätena.

Jag har aldrig varit den som kan hålla inne med vad jag tycker och tänker om saker.
Och just nu består mina dagar av grubblande över Sthlm.
Allting känns overkligt. Kan inte tänka på annat, kan inte prata om annat.
Så förlåt att jag tjatar, men jag måste få det ur mig.

Jag vet inte om jag är naiv eller bara allmänt positiv till att det hela kommer lösa sig.
Var går gränsen egentligen?
För det sista jag vill vara, är naiv. Jag har aldrig sett mig som en naiv människa och kommer aldrig göra.
Sen är nästa fråga var gränsen mellan realist och pessimist går. Det vet jag inte heller!
Är jag realistisk eller pessimistisk när jag tänker att det inte alls kommer lösa sig?

Och vad sjutton är det som kommer gå fel?
Saker kan bara inte gå såhär bra helt plötsligt!
Jag kan inte få en dröm kastad rakt i ansiktet. Det måste ju finnas något som är dåligt.
Eller, måste det verkligen det?

Ni ser. Jag är helt lost in space.
Allt går fram och tillbaka, hela tiden. Dygnet runt.
Sthlm är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar.

Bara lite mer än en vecka kvar i ovisshet nu.
Kommer få magsår av det här.

Jag har just sett på Sveriges fulaste hem med Simon & Tomas.
Det hade varit så kul att få hemmet stylat av något proffs! Det blir ju oftast snyggt.
Men jag har funderat på det där, alla som får sina hem omgjorda säger "Det här känns inte som mitt hem!".
För att känna sig hemma måste man ju ha några personliga detaljer.
Jag tror inte jag skulle trivas i ett hem som någon annan stylat åt mig. Det blir för opersonligt.
Men det kanske är som att köpa en ny dator eller mobiltelefon.
I början är det ovant men sen gör man några småjusteringar och vips känns det inte helt främmande.
Nu råkar det ju vara så för mig att inredning är ett stort intresse, låter mig inspireras av andra men skulle aldrig släppa lös en främlig i mitt hem.

Skulle du vilja få ditt hem stylat av något proffs?

Nattens fyllekäk: Tårta och cheesecake.
Dagens frukost: Cheesecake och tårta.

Simon hade rätt, det är oftast när man inte är ett dugg sugen på att festa man har det som roligast.
Jobbade 10-16 på GG och 18-21 på FH. Var sur som fasen under timmarna på FH.
När jag kom hem från jobbet ville jag helst av allt bara slippa men kunde ju inte hålla på och dra mig ur då.
Duschade bort popcornslukten och drog på mig nya kläder, sen kom Jessicas brorsa och hämtade mig.
Jäkla kul att festa med det gamla gänget, och nästan roligare att se att de hänger ihop än!

Nu ska jag käka lite chips, dricka Loka och diska. Kul va?
Laddar inför jobbet, 16-21 på GG.
Puss!

Vaknade av väckarklockan. Låg kvar i sängen en stund. Vad är det jag hör? Musik?
Åhnej, glömde jag stänga av tv:n igår? Nej.. Ljudet kommer någon annanstans ifrån.
Utifrån? Är det nåt stort på stan som jag missat? Öppnar fönstret för att lyssna. Näe.. Inte utifrån.
Det kommer från hallen. Går mot dörren och jo, nu hörs det tydligare. Kommer det från.. Nej det kan inte stämma, kl är ju 9 på morgonen, inte kan det komma från.. Jo, det gör det! Grannen har fortfarande efterfest!
Tur att mina föräldrar är bortresta. De hade ju aldrig kunnat sova i det där oljudet. Vägg i vägg med det där.
Som jag hörde till mitt rum som ligger i andra änden av lägenheten.

Jaja. Löningshelg. Det är väl inte helt ovanligt det här, vi är vana. De verkar ju haft kul iallafall.

Nu ska jag klä på mig och borsta tänderna, en annan ska ju jobba idag.

Så var det bara ca 5 minuter kvar av födelsedagen.
Alla gratulationer har haglat in, såhär många har jag inte fått på flera år!
Betyder det att jag 1: Har skaffat mig fler vänner, eller 2: Det är bättre kvalité på de vänner jag har?
Vilket som så har ni gjort dagen underbar!
Still the same number on the familje-front däremot. En syster och en kusin.
Jag är glad att jag har er! Även om jag själv kan vara rätt usel på att komma ihåg saker. Jag tränar på det!

Orangea rosor, 500kr på 20-årsdagen av mina föräldrars vänner (de är gamla, några år hit eller dit spelar väl ingen roll, right?), en massa lotter som jag vann lite pengar på, en blombukett och mer pengar.
Jag är nöjd och hoppas att ni inte hade det alltför tråkigt hos mig ;)

Nu ska jag lägga mig i soffan med en öl.

Puss!

Jag såg just det första avsnittet av United states of Tara på kanal 9 och jag älskade det!
Det här kommer vara en serie jag kommer följa slaviskt!

Tara är en gift tvåbarnsmamma med en personlighetsstörning.
Dels är hon just Tara, en mamma till två st tonåringar och som lever ihop med sin man som hon varit med i 17 år.
Nästa personlighet är "T", en slampig tonåring som röker marijuana.
Sen finns "Buck", som är Tara´s enda manliga personlighet. Buck gillar öl och motorer.
Sista personligheten är "Alice", som är en traditionell hemmafru hämtad från 50-talet.

Hur underbar serie som helst!
Jag säger: Se den!

Torsdagar kl 22:05 på kanal 9