Victoria

Idag är en dag jag vill minnas. Ni andra kan skita i att läsa, jag bara måste få skriva det här för mig själv.
Idag är dagen då jag kraschar. Ska man vara destruktiv kan man lika gärna gå hela vägen.
Och jag är livrädd och jag vågar inte säga saker rakt ut och vi tassar kring allt som katter runt het gröt och ingen tar det första steget trots att vi pratar med varandra hela tiden och jag bara sov en timme inatt för att vi pratade i telefon i flera timmar.
Vad är det här egentligen?

Know that you're never alone
In me you can find a home
When you're in unfamiliar places
Count on me through life's changes
You're all I want

Vi var på skansen. Vädret var fint. Vi satt på en parkbänk och drack varm choklad och åt mackor.
Aporna var söta. Surikaterna var roliga. Fiskarna var fantastiska. Ormarna var äckliga. Renarna fick mig att känna mig hemma.
Och de enda bilderna jag tog var på suddiga fiskar.

En dag var fantastisk. Både som bok och film.
Jag saknar mina föräldrar och funderar redan på när jag kan åka upp nästa gång.
Men det är såklart inte bara de jag vill åka för att träffa.

Har ont om lediga helger, måste ta extrajobb på helger för ekonomin. Snart ska jag söka nytt. Snart.
När jag bestämt mig hur livet ska vara.
Och när jag pratat med chefen. Snart. Lite senare.

Sickla.


Odenplan.


Göteborg.


Bastuträsk.


Kiruna.


Skanstull.


Hässelby gård.


Hässelby strand.


Hässelby strand.

They share a look in silence
And everything is understood.

Ni vet den där känslan när man bara blundar, tar ett djupt andetag och känner att man hör hemma?
Att det känns som att man är skapt för att ligga precis sådär, precis där precis just då? Och att man vill stanna där.
Det kändes så för tio dagar sedan. Och tanken och känslan lämnar mig inte.

Vad slösar jag mitt liv på egentligen? Och kommer jag alltid att gå runt och vänta och hoppas och tänk om det en dag plötsligt är för sent?
Låter jag andra utnyttja mig eller är det ömsesidigt eller är jag naiv nu igen? Eller kanske man kan utnyttja varandra samtidigt?
Och vad gör man när ena parten är bombsäker medans den andra halvan tvekar?

So she throws him at the wall and kisses burn like fire,
And suddenly he starts to believe
He takes her in his arms and he doesn't know why,
But he thinks that he begins to see.

She says:
Don't let go
Never give up, it's such a wonderful life.

Den nittonde oktober tvåtusennio var en måndag, och det var min första riktiga arbetsdag på Filmstaden Sickla.
I måndags firade jag två år som boende i Stockholm. Dagen firades med att vara vaken trettiofyra timmar i sträck. Det kändes fantastiskt att jag klarade av det!
Dagen innehöll även ett tidigt besök till tandläkaren, flera timmars fikande, pratande och promenerande med finaste Elin och sex timmars jobb. Det var en väldigt fin dag, trots att jag var rätt trött.

Idag ligger jag hemma i soffan och läser. Måste läsa ut En dag innan Hanna och jag ska se den på bio imorgon.
Boken får mig att tänka en del, och känna igen mig bitvis. Den är väldigt fin.

Det är fortfarande höst. Igår promenerade vi hem från Ica och mitt paraply vändes åt fel håll i vinden. Ni vet, sådär som på film. Men det gick inte sönder som tur var, det gick att vända tillbaka.
Allt går att vända tillbaka. Allt går att göra om, göra rätt.

I saw a friend of mine the other day,
And he told me that my eyes were gleamin'.
Oh I said I had been away, and he knew,
Oh he knew the depths I was meanin'.
And it felt so good to see his face,
Or the comfort invested in my soul.
Oh to feel the warmth of a smile,
When he said "I'm happy to have you home.
Ooh I'm happy to have you home."

Jag vaknar intill dig med gråten i halsen
dom skriker och flyr i en mardröm igen

Tre drömmar om tre ex senaste tio dagarna.
Vad fan menas med det?!

Första drömmen handlade om att bion i Sickla skulle sprängas, kontrollerat och välplanerat, och Gabriel var där. Efter sprängningen trodde jag att han hade dött men jag hittade honom utanför. Vaknade med ett ryck och var så otroligt glad över att det bara var en dröm.

Den andra var Cris med i. Min vän Anastasia berättade att hon hade träffat honom och frågade om jag hade något emot det, "Kör på bara" blev mitt svar, typ. Varför hon hade något intresse av honom förstod jag aldrig riktigt men ville hon utsätta sig för honom efter allt jag berättat så får hon väl skylla sig själv.

Och i den senaste ville Mikael ha mig tillbaka och berättade hur mycket han saknat mig under alla år.

Jag fattar ingenting. Varför ska ex jaga mig i drömmarna för? Fan stanna i dåtiden där ni hör hemma!
Nåja, de flesta iallafall. Kanske inte riktigt alla.

Har funderat lite på det där med ex också. Speciellt efter att jag börjat missbruka Adele - Someone like you.
Gått igenom alla ex i tanken och kommit fram till att inte en enda har något perfekt förhållande med någon i dagsläget. Några har haft en flickvän eller två efter mig men det har aldrig blivit riktigt seriöst eller långvarigt. Och om det ändå räknas som seriöst så finns det massor med trubbel i paradiset.
Kanske beror det på att vi alla ändå är rätt unga, och vem träffar sitt livs kärlek innan 25?

Däremot kan jag tro på att man kan träffa sin kärlek tidigt, men att tiden inte är rätt då.
Är det menat så möts ens vägar igen någon gång.

Vaknar intill dig med spritsmak i munnen
jag vaknar av värmen, men jag är iskall

Jag viskar ditt namn som är allt jag minns just nu
vi drömmer nog alltid om saker vi glömt

..but sometimes it hurts instead.



Det känns som att vintern är nära, men jag vill ha höst längre.
Jag är inte klar med hösten än, jag behöver den ett tag till!

Min väder-app från SMHI säger att det ska vara soligt på lördag, jag hoppas verkligen att det kommer vara det.
Det behövs verkligen en fin ledig lördag ute i solen.
Vi ska gå på skansen och titta på apor då!

Där är nya håret också! Färgen är någonstans mellan de där, beroende på ljus.
Fotat hemma hos päronen när jag var upp nu för en vecka sen.
Och det var första gången på flera år som jag inte längtat bort därifrån.
Känslan skrämde mig och jag vet inte hur jag ska hantera den nu.

Alltså. Lyckan, kärleken och meningen med livet!
Stickade tröjor, kaffe i höststolen, konserter, middagar, skinnjacka och en resa till Kiruna.
Jag är lite kär i livet.
Den största besvikelsen just nu är att jag tappat bort ett nagellack jag köpte för några dagar sedan. Jag hann testa det på en nagel, sen POFF borta!

Kalendern skrivs full av människor jag ska hinna träffa, konserter som ska avnjutas och resor som ska bli av.
Förutom jobb då, som vanligt.

Ny hårfärg, ny frisyr, nya kläder och nya människor. Puss och kärlek på er alla!