Victoria

Jag har nu fått jobbet jag sökte tidigare i höstas, och jag trivs toppenbra!
Körkortet är också på gång och dagarna flyger iväg.

Får man vara såhär nöjd med livet? Får man må såhär bra?
Det känns ju fortfarande overkligt, och på något vis tror jag inte att jag kan förstå det. Eller, att jag inte riktigt kan tillåta mig att njuta av det fullt ut.
Påminner mig själv varje vecka att leva i nuet, njuta av det som finns och i små steg försöka förbättra.
Gabriel hjälper mig, påminner mig om att inte oroa mig så mycket.
Och oron börjar faktiskt släppa. Det verkar som att jag, vi, gör allt rätt!

All along I believed I would find you
Time has brought your heart to me
I have loved you for a thousand years
I'll love you for a thousand more