Victoria

Jag har lite ont i magen, och det är inte för att jag ätit för mycket kladdkaka!
Det är annat som jagar mig.
Har fortfarande inte lyckats lösa det hela med hur jag ska sluta störas av dåtiden, av det förflutna.
Bilder, texter och jag hittar på minnen och känslor till alla bilder. Hur personerna på bilderna måste känt och fan vad det är jobbigt när jag håller på såhär. Men det blir så.

På dagen har jag inget problem med att vara ensam. När det är ljust och trevligt och fåglarna kvittrar och vinden prasslar i trädkronorna eller regnet slår mot marken.
Men nu, nu när det är mörkt och de flesta jag känner sover eller är upptagna med att hångla med sina partners eller borsta tänderna, det är nu det är jobbigt.
Vid 18-19 tiden väntar jag att någon ska komma hem och äta middag med mig. Vi kan prata om hur dagen varit eller berätta om saker vi sett eller hört och sen kramas i soffan lite innan vi går och lägger oss.
Det är ju det jag önskar mig. Det är så jag vill att livet ska vara. Och på morgonen kliver vi upp och äter frukost tillsammans innan man hastar iväg till jobb.
Och jag vill ha hund igen. Jag vet att det kommer dröja många år innan det är dags att skaffa barn, så nu är längtan efter hund ännu starkare igen när det känns som att jag faktiskt skulle ha tid. Jag funderar på att börja plugga eller byta jobb bara för att kunna ha hund.

Nu blir det ett till glas vin. Och mer kladdkaka. Så kanske jag kan förtränga allt ytterligare någon dag.