Victoria

Jag har överlevt arbetsdagen. Den har varit tung på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Har skiftat mellan att kunna prata och skratta med människor till att sitta inne i maskinrummet och gråta.
Det har blivit mycket pratande. Och det har verkligen behövts.

Min fina älskade lilla pappa.
Han har fått en hjärnblödning och ligger nu på sjukhuset i Umeå. Jag flyger upp dit på tisdag.
Allt känns fortfarande overkligt.
När mamma ringde mig mitt i natten var jag tvungen att örfila mig efteråt för att veta om det var en dröm eller verklighet.

Hold your breath and count to ten,
and fall apart and start again.