I feel like I'm lost in this body
Och det är ju rätt sjukt, allting. Hur olika man kan tänka.
Men mest tänker jag nog på vad andra tänker om mig när jag äter.
Om de inte tänker något alls, så är jag nöjd. Om någon däremot tänker "Shit vad den där feta bruden svullar i sig mat, inte konstigt att hon ser ut som hon gör!" så är jag inte lika nöjd..
Det är en konst för mig att känna mig bekväm medans jag äter. Bra dagar spelar det ingen roll om så hela världen skulle se mig äta, dåliga dagar vill jag inte äta alls.
Idag är en helt okej dag. Jag har just ätit en burgare från grillen. Det är andra gången jag köpt mat därifrån sedan jag flyttade hit för typ 5 månader sedan, kändes viktigt att poängtera!
Nu känner jag mig lite sådär tjock och äcklig.
Men det var inte det jag tänkte säga.
Innan jag gick dit funderade jag på att köpa två menyer, bara för att jag inte ville att någon skulle tänka att jag skulle gå hem och äta fet onyttig mat i min ensamhet som den tragiska person jag kanske är.
Sen ångrade jag mig och tänkte inte köpa någon mat alls. Jag kan gott sitta ensam hemma och dricka vatten för att dämpa hungern. Sen ångrade jag mig igen och bestämde mig för att jag måste ju faktiskt äta någonting, även om det är onyttigt.
Men nu sitter jag här och känner mig ensam, fet och tragisk.
Var kommer alla knäppa mat-tankar ifrån?! Varför är det ok att äta onyttigt tillsammans med någon men inte ensam? Varför är det alltid så tragiskt att göra någonting överhuvudtaget ensam?
Hahahahah! Åh, EXAKT sådär kände jag senast jag var på McDonalds. Jag var så fumlig när jag beställde min Big Mac &Co att kassören tittade underligt på mig när jag trasslade upp visakortet... Eftersom jag är jordens mest omogna 22-åring som fortfarande beställer hamburgaren naturell och öser på egen ketchup behövde jag vänta tre minuter på att den skulle bli klar. Då var jag verkligen tvungen att ringa upp någon och prata så kassakillen skulle förstå att jag inte var en deprimerad ensam människa som inte hade nåt liv, utan att jag käkade lunch halv tre på donken bara för att jag inte hann nåt annat (det var egentligen inte sant, jag var bara slö och fettsugen) och efter hamburgaren skulle rusa iväg och fortsätta leva mitt sjukt viktiga liv. Hehe.
För övrigt talar vi nutritionister om hur underbart det vore med en ny nyttig snabbmatskedja. Vi får väl se om tio år ifall vi har dragit igång nåt...! Då får jag döpa en meny till Vickan som du alltid får äta gratis, tihhi!Puss på dig!
