Victoria

Idag har jag verkligen försökt att inte ångra att jag flyttade till Stockholm.
Jag har varit så upprörd och känt mig som ett tuggummi under någons skosula.
Så jag har funderat på hur mitt liv hade varit om jag stannat kvar i Kiruna.

Antagligen hade jag jobbat kvar på Folkets Hus, och kanske något annat extrajobb. Kanske hade jag varit en lycklig sambo med någon kärleksfull kille som troligast hade jobbat med gruvan på något sätt.

Men ärlig talat. Hade det verkligen varit ett bättre liv? Kirunakillar som har ett välbetalt jobb brukar sällan vilja lämna staden, så jag hade varit fast där med någon som säkert också hade gillat att köra skoter och åka ut i skogen.
Ett liv jag verkligen inte vill ha. Ungefär som nu.

Varför ska pengar betyda så mycket för män? Sålänge man har råd med hyra och mat räcker det väl?
Jag har aldrig sett poängen med att ha ett riktigt välbetalt jobb. Jag menar, det är ju ändå bara ett jobb..

Min allra första vän han var smärt som en sabel,
min andra han var blond och han blev mig så kär,
men nu så har jag ledsnat på lille Abel
och jag har kommit över det där med Per.
Min tredje kring mig slingra som en salamander,
min fjärde lova kärlek och lycka och tro,
men usch vad jag blev uttråkad på Alexander,
och inte vill jag gifta mig med en som Bo!

Nej, jag vill ha en eldig och vacker vilding
i stil med den bambino jag träffa´ i Florens,
hur ska man då stå ut med en kille som Hilding
och med en sån som Lorenz!

En kille som ej kan hålla takt när han valsar
och trampar en på tårna, ja sådan är Baltzar,
nej sväva genom livet med en som är “thrill”
det vill jag, därför väntar jag lite till!

 

GE  MIG EN HUND!