I try but I'm still nowhere
En genomdeppig dag. Allt har blivit fel. Allt jag rört vid har fallit i bitar.
Arg, sur och bitter. Och det började när jag vaknade imorse.
På vägen hem från jobbet lyssnade jag på Damien Rice.
Och det bara.. Allt känns så fel. Det är bara så himla fel, allting.
Jag är less på att vara arg. Men jag vet inte vad jag annars ska vara.
Är jag inte arg, så gör allt bara så ont. Och då kan inte ens förstahandskontraktet göra mig glad.
För det känns som att det är ännu ett steg mot ett ensammare liv. Att jag ska leva ensam.
Jag i min etta långt utanför stan. Jag vet att jag borde vara glad. Ibland är jag det.
Men varför ska jag vara glad över något som skriker "Hej jag är ensam och ingen vill bo med mig!"..?
Arg, sur och bitter. Och det började när jag vaknade imorse.
På vägen hem från jobbet lyssnade jag på Damien Rice.
Och det bara.. Allt känns så fel. Det är bara så himla fel, allting.
Jag är less på att vara arg. Men jag vet inte vad jag annars ska vara.
Är jag inte arg, så gör allt bara så ont. Och då kan inte ens förstahandskontraktet göra mig glad.
För det känns som att det är ännu ett steg mot ett ensammare liv. Att jag ska leva ensam.
Jag i min etta långt utanför stan. Jag vet att jag borde vara glad. Ibland är jag det.
Men varför ska jag vara glad över något som skriker "Hej jag är ensam och ingen vill bo med mig!"..?
Kommentarer
Postat av: Elin
Baaaabyyyyy jag tror det kommer bli AWESOME! Man lär sig att bo själv. Jag kände mig ensammast i världen de första veckorna, men det gick över och jag lärde mig att uppskatta det. Hoppas att det går lika bra för dig! Man kan bjuda hem vem man vill, när man vill. Och du bor sjukt nära tunnelbanan - toppen! Jag är iaf redan pepp på att få hälsa på :P
Trackback
