Victoria

På tisdag ska jag på ultraljud inför aborten. Så de kan fastställa vilken vecka jag är i och vilken metod som är bäst.
Medicinsk eller kirurgisk. Jag tycker båda verkar läskiga.
Och båda innebär massor av blod och smärta.

Men såfort jag får panik och blir rädd, så tänker jag "Nej, faktiskt, jag ville det här. Det är det här jag önskat mig i alla oändligt långa år, det här är anledningen till att jag gråtit hur många gånger som helst när mensen kommit månad efter månad. Jag fungerar. Min kropp fungerar. Jag är inte misslyckad" och sen blir jag lugn och varm i hela kroppen.
Enda undantaget var natten när jag halvt fantiserade och halvt drömde om en skalpell som verkligen skrapade och grävde i min livmoder för att ta bort fostret. Det var de vidrigaste bilderna som någonsin funnits i mitt huvud.
Det gör ont i magen bara av att tänka på det, och ett lätt illamående kommer.
Men riktigt så illa kommer det inte vara, som tur är.

Det är sent, och jag har en lång arbetsdag framför mig imorgon, så nu är det dags att sova.

Spotify länk: Jinder - Youth Blood