Victoria

Jag börjar äntligen känna mig som en människa igen. Oron och ångesten har släppt.
Börjar känna mig lugnare deep inside. Det har varit så ett tag nu, men helt glömt bort bloggen.

Men nattens drömmar var obehagliga och jobbiga. Den första jag minns är att jag tappade några tänder, en var nästan genomrutten. Jag oroar mig alltid för mina tänder.

Den andra drömmen utspelades i Cris lägenhet, fast den var större och såg helt annorlunda ut än hans nuvarande. Jag pysslade i vardagsrummet när jag såg att hans dator i ett annat rum stod på, med bilder av mig som skärmsläckare. Bilder och filmklipp på mig från när jag var liten och vissa av bilderna och filmerna visste jag inte ens själv om att de fanns. Han hade tagit reda på allt från min uppväxt. Och sen dök det upp en bild på mig när jag kollade på hans dator, som var tagen för bara någon minut sedan! Så jag insåg att det fanns en dold kamera någonstans..

Och i den tredje drömmen hade Cris och jag åkt till Kiruna. Vi satt med två av mina vänner och umgicks, snackade skit, drack vin. Han börjar flirta med en av mina vänner. Jag blir upprörd. Lämnar alla, springer ut i ett villakvarter i mörkret, håller för munnen och gråter. En kille fångar upp mig med en arm om min midja när jag ska springa förbi honom. Kramar om mig, säger att jag är för vacker för att gråta.
Jag följer med honom. Känner mig sviken och tänker att jag kan minsann också flirta med någon annan. Vi har det trevligt, skrattar och pratar massor. Sen ska vi med ett tåg, men när vi satt oss ber jag om ursäkt, säger att jag har pojkvän och att det är på allvar. Tackar honom för uppmärksamheten jag fått men ber honom kliva av, för han vill nog inte följa mig längre. Han blir lite sårad, men reser sig och går.
På tåget möter jag Cris igen.
Jag vaknar. Och minnen slår mig i ansiktet. Jag känner igen det här.

För ett tag sedan, jag minns inte riktigt när, drömde jag att Cris och jag bråkade.
Han såg så arg ut, jag såg musklerna rycka till i ena armen. Så som en människa ser ut när de tänkt slå till en, men hejdar sin impuls. Jag skrek åt honom, "Men slå mig då! Det är ju ändå det ni alla jävla män gör!".

Jag bearbetar allting med drömmarna. Och med små små steg förstår jag att Cris inte är som alla de andra.
Han försöker inte få mina vänner i säng och han vill inte slå mig.
Men nu tycker jag att de här drömmarna kan sluta. Jag fattar poängen. Tvinga mig inte att drömma om fler nu.