Victoria

Igår kväll var första gången jag kan minnas då jag faktiskt engagerat mig i en diskussion.

Det är inte det att jag ogillar Kiruna för att staden är liten. Utan det är för hela mentalitetens skull.
Vi satt på Mommas och "tog en öl" igår kväll. Jag lät blicken svepa över lokalen i jakt efter någon som jag kunde känna. Såg en kompis farsa, och fick en gammal klasskompis utpekad för mig.
Men jag kunde inte låta bli att åter igen bli irriterad över hur orättvist det ska vara.
Alla tjejer uppklädda till tänderna och sminkade, killarna i fula t-shirts med något band på, eller i luvtröjor.
Varför kan inte killar också engagera sig lite? Och än värre, varför måste killar som faktiskt bryr sig få en gay-stämpel i pannan?
Jag blir så less! Och jag blir så less på att få svaret "Det bara är så". Det behöver ju inte vara så!

Varför ska man nöja sig med att männen går ut och super i jobbkläder när kvinnor klär upp sig?
Och om man skyller på friluftslivet borde väl kvinnorna också gå ut i nån sliten tröja och Fjällräven byxor?
Men nej nej, om tjejer skulle vara ute och festa i slitna kläder hade det såklart inte varit accepterat.

Tjejer ska vara snälla, söta och alltid ställa upp för mannen. De ska laga mat, städa hemmet, föda barn och sen hålla käft. De ska inte ta plats, de ska vara glada över att ha en man som kan tjäna pengar i gruvan och jaga älg.
Förbannade skitsamhälle. Jag vill också få ta plats!

Jag är fortfarande upprörd. Och jag längtar hem, mer än någonsin. För även om jag är dålig på att ta plats ibland, och inte alltid gör saker för min egna lycka eller framgång, så vet jag att hemma är det iallafall accepterat och tillåtet.
Kiruna har aldrig varit och kommer aldrig vara mitt hem. Men det kan duga som en semesterort några veckor om året.