Victoria

Det finns saker som sagts till mig som jag inte kan släppa.
Vilket gör att jag funderar och grubblar. Ibland hela nätter.

På något sätt känns det som att min kropp vaknat till liv igen.
Jag längtar efter att få komma ut om dagarna, jag promenerar mycket hellre än åker buss/tåg bara jag kan och hittar. För första gången i hela mitt liv, är jag hungrig direkt när jag vaknar. Och det har varit så i några veckor nu!
Typiskt att jag ska känna så när jag bor i en lägenhet där jag vägrar använda kök och kylskåp.
Visserligen skrämmer gymmen mig fortfarande, men det får jag helt enkelt leva med ett litet tag till.
Jag vet att saker löser sig när tiden är rätt. Det har gått förut.

Orden som jagar mig inatt, är tre meningar, sagda av tre personer.

Eftersom jag läser en bok om barndomen tänker jag såklart på min egna.
Ikväll började jag fundera på om man kan vara deprimerad redan som barn? Och hur tidigt då?
Kan man vara det utan att veta om det?

När mamma och jag pratade om problemen med min vrist när jag var liten, pratade vi även om hur jag blev överviktig. Och hon sa något i stil med att maten var min enda glädje, att hon lät mig äta vad jag ville.
Min enda glädje? Det låter helt vansinnigt. I den åldern borde jag haft så himla mycket annat att göra.
Istället låg jag hemma med värk, ansträngde jag vristen det minsta började den värka.

En klasskamrat i högstadiet som mobbade mig, nämnde en gång att jag var så lat när jag var liten att jag fick skjuts till mina kompisar fast de bara bodde ett kvarter bort. Jag kan inte minnas något sådant, och tror knappast att mina föräldrar skulle göra det. Möjligen att någon släppt av mig när de varit påväg vidare, något annat låter bara galet. Men ändå kan jag inte låta bli att fundera på det. Kan varken hålla med eller säga emot eftersom jag inte minns.
Det jag kommer ihåg från min barndom, är det som det finns bildbevis på eller saker som det pratats mycket om.
Och om det pratats mycket om det, så är det knappast själva händelsen jag minns, utan återberättandet från andra som jag minns.

Nu blir det här långdraget. Dags att sluta. Godnatt.