We were never meant to be, baby, we just happened

Sömnlös natt. Jag vet att om jag slutar slösurfa, slutar spela spel på telefonen och slutar se på tv så kommer jag börja grubbla och oroa mig.
Så jag fortsätter.
Har jag tur somnar jag i soffan strax. Att gå till sängen är uteslutet.

Vill gärna vara lite pigg ikväll så får strunta i bion på eftermiddagen, sover lite längre istället.

Har kollat på svtplay, alla godbitar från bröllopet i lördags.
Jag grät såklart. Men vi kan låtsas att det var för att jag var så trött. Det är ju inte helt osannolikt.

Dagen på jobbet har varit plågsam. Osäker på om jag skött arbetet i vaket eller sovande tillstånd.
Och ändå har jag varit vaken hela natten nu också.
Jag hatar att vara hemma ensam.

Nyss kastade jag allt som är onyttigt att äta.
Ett nyöppnat kakpaket. En oöppnad chokladkaka. En flaska Mer och en halv påse chips från tidigare i veckan.
Less på mig själv. Less på min blekfeta kropp och slöa sinne. Fan att det blev såhär här också.
Jag klarade att hålla vikten när jag bodde ensam. Sen jag flyttade in till Jen har jag börjat äta igen.
Skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0