Sometimes when the night is slow..

Inatt sov jag hos puckot. Eller sov.. Han somnade medans jag pratade. Jag klev upp, stängde in mig i badrummet.
Satte mig i fåtöljen där och läste lite. Borstade tänderna. Släckte lampan så det blev alldeles kolsvart.
När jag slutade borsta tänderna blev det knäpptyst.
Jag behövde den stunden i mörkret, men det enda jag hade i huvudet var "Vi kommer aldrig härifrån om inte nån ringer snuten. Taxi är för dyrt och det är långt till akuten, vi kommer aldrig härifrån om inte nån ringer snuten". Vi såg Kommisarie Späck på bio innan.

Jag somnade på soffan. Lyssnade på trafiken utanför. Ett par tjejer som sjöng. Plingandet från tvärbanan.

Min telefons batteri dog inatt. När jag väl fick igång den var det ingen som ringt. Ingen som skickat sms. Ingen som saknat mig och undrat varför telefonen inte varit på.
Jag är inte oumbärlig. Jag är ersättningsbar. Jag är bara en i mängden och jag är inte speciell. Jag är som alla andra. Och jag måste inte längre somna med vetskapen om att någon kan ringa och väcka mig, gråtandes med kniven i handen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0