Victoria

Okej, jag ska vara ärlig.
Jag gillar inte att upptäcka nya saker med mig själv.

De senaste dagarna har jag börjat tänka på att det nog är tur att ingen vill ha barn med mig, för jag borde nog inte ha barn.
Skulle antagligen bli en värdelös morsa som skulle lessna på ungen rätt fort.
Jag som lessnar på saker titt som tätt klarar nog inte av att ha samma unge dag ut och dag in. Och jag vill inte vara bunden på det sättet som man blir av barn.

Och när jag kom fram till det här, kom jag även fram till att jag är missnöjd med mitt liv rent allmänt.
Jag tror det är dags för förändring igen.
Visserligen är det tid för en förändring väldigt snart, då jag måste byta boende igen.

Letar fortfarande lägenhet men nu börjar jag bli så frustrerad och besviken att jag snart ger upp.
I Kiruna har jag iallafall ett rum att sova i och ett badrum att duscha i.
Här finns ingenting.
Jag är rädd och panikslagen och känner hur min dröm bara faller isär.
Och det finns ingen som lyssnar. Alla bara säger "Det löser sig" men FUCK YOU! Det gör det inte!

Allt bara exploderar inom mig men det finns ingen som har tid eller lust att lyssna på allt.

Drömmen faller. Jag faller..