Victoria

(Typiskt att bloggen skulle ligga nere när jag ville skriva av mig! Så det här slängde jag ihop i ett textdok för 1-2 timmar sedan. Titeln är f.ö. inspirerad av Simons personliga meddelande på MSN: "fem steg bakåt, två steg fram")

Det fladdrade till i magtrakten nyss. Tänk vad några bilder kan göra. Jag som trodde jag stelnat till. Slutat känna. Eller, slutat känna så mycket.
Bilder och minnen. Jag blir så glad, av flera anledningar.

Det här måste betyda att jag redan är påväg uppåt igen. Och jag känner det i huvudet. Att jag är less på att göra ingenting. Det är ett steg åt rätt håll. Motiverad till att motivera mig själv. Helt lysande.
Jag får bara lust att utbrista "Mot stjärnorna och vidare!" Eller, var det "oändligheten" kanske..? Skitsamma, jag lyckas ju göra mig halvt förstådd iallafall.

Poängen var att jag vill göra något roligt nu. Nu direkt.
Just precis nu är jag motiverad. Jag skulle kunna storstäda en herrgård. Leta en nål i en höstack. Äta en hel ugnsplåt med tacos. Vad som helst. Men istället är det dags att sova snart. Jag bara hoppas motivationen finns kvar när jag vaknar imorgon.
Då är det dags för ett litet infomöte med Fröken C om filmfestivalen. Någon som vill jobba i biljettkassan och få se gratis filmer? Hör av dig till mig genast, tack! Jag ska tydligen bli personalansvarig iår. Spännande!

Imorgon ska jag verkligen försöka ta bilder på alla mina nya kläder jag köpt. Fast det kan ju dröja någon dag till. Vill ju gärna fota i dagsljus, och med tanke på att det inte är så många ljusa timmar om dygnet än så.. Ja ni förstår.. Mitt på dagen är jag ju ofta upptagen.

Det här är jag rädd för: