Det kvinnligaste
Ja, det kvinnligaste av allt måste ju vara att föda barn.
Att vara gravid, ha ett liv växandes i magen, föda ett mirakel och sedan amma det lilla livet.
Jag minns när Stefan och jag låg och grät i soffan, jag hade nog nyss fyllt 15. Han var livrädd att jag skulle bli gravid, och jag var tvärtom livrädd att jag inte skulle bli det.
Nu sitter jag här, 6 år senare, och har fortfarande inte blivit det.
Kom inte med nåt snack om att jag haft en jävla massa tur, jag vill inte höra det!
Det här känns bara inte normalt.
När jag var 15-16 år grät jag för varje månad som mensen kom.
Jag ville verkligen verkligen ha barn. Det har släppt sen dess. Jag vill inte ha barn exakt just nu, men jag vill som gärna veta om jag kan när tiden väl är inne!
Jag tycker inte om att trycka min kropp full av hormoner, speciellt om jag inte ens skulle behöva det.
När jag började med p-piller fick jag varningen "Och sluta nu inte med pillrena bara för att testa om du blir gravid för det kommer du bli!". Jag käkade flitigt en månad, sen glömde jag som bort dom. Tog ett par i veckan kanske, tredje månaden sket jag i dom helt. Inget hände.
Några år gick, sket i allt vad p-medel hette. Inget hände.
När jag träffade Henri började jag med p-ring bara för att han gnällde. Testade i två månader, sen sket jag i det också.
Och nu sitter jag här, undrar om jag någonsin kommer bli en riktig kvinna.
Tankarna har kommit nu igen när jag strax ska åka ner till Sthlm, träffa min systerson som fyller 1 år på tisdag.
Kommer jag någonsin få höra ett barn kalla mig "mamma"...?
---------
Tillägg: Fan jag glömde ju lite annat som jag tänkt på.
Jag kan acceptera om naturen inte tycker att jag ska kunna få barn. Jag tror att är det meningen så blir jag gravid.
Samtidigt är det läskigt att jag bara verkar falla för de som inte vill ha barn. Det slår som aldrig fel.
Så då tänker jag ännumer, att det kanske är meningen. Att jag som ändå inte kan bli gravid faller för de killar som ändå inte vill ha familj.
FÖRLÅT för att det blev en fucking roman men det här har jag tänkt skriva i många dagar nu!
Att vara gravid, ha ett liv växandes i magen, föda ett mirakel och sedan amma det lilla livet.
Jag minns när Stefan och jag låg och grät i soffan, jag hade nog nyss fyllt 15. Han var livrädd att jag skulle bli gravid, och jag var tvärtom livrädd att jag inte skulle bli det.
Nu sitter jag här, 6 år senare, och har fortfarande inte blivit det.
Kom inte med nåt snack om att jag haft en jävla massa tur, jag vill inte höra det!
Det här känns bara inte normalt.
När jag var 15-16 år grät jag för varje månad som mensen kom.
Jag ville verkligen verkligen ha barn. Det har släppt sen dess. Jag vill inte ha barn exakt just nu, men jag vill som gärna veta om jag kan när tiden väl är inne!
Jag tycker inte om att trycka min kropp full av hormoner, speciellt om jag inte ens skulle behöva det.
När jag började med p-piller fick jag varningen "Och sluta nu inte med pillrena bara för att testa om du blir gravid för det kommer du bli!". Jag käkade flitigt en månad, sen glömde jag som bort dom. Tog ett par i veckan kanske, tredje månaden sket jag i dom helt. Inget hände.
Några år gick, sket i allt vad p-medel hette. Inget hände.
När jag träffade Henri började jag med p-ring bara för att han gnällde. Testade i två månader, sen sket jag i det också.
Och nu sitter jag här, undrar om jag någonsin kommer bli en riktig kvinna.
Tankarna har kommit nu igen när jag strax ska åka ner till Sthlm, träffa min systerson som fyller 1 år på tisdag.
Kommer jag någonsin få höra ett barn kalla mig "mamma"...?
---------
Tillägg: Fan jag glömde ju lite annat som jag tänkt på.
Jag kan acceptera om naturen inte tycker att jag ska kunna få barn. Jag tror att är det meningen så blir jag gravid.
Samtidigt är det läskigt att jag bara verkar falla för de som inte vill ha barn. Det slår som aldrig fel.
Så då tänker jag ännumer, att det kanske är meningen. Att jag som ändå inte kan bli gravid faller för de killar som ändå inte vill ha familj.
FÖRLÅT för att det blev en fucking roman men det här har jag tänkt skriva i många dagar nu!
Kommentarer
Postat av: Draken
Klart att du kommer att bli mamma en dag, men du måste ju hitta en kille / tjej som du vill dela ditt liv med, barn skaffar man ju inte med vem som helst, o ja de vet du nog ja.
Ha en fin helg nu o sköt om dig där uppe i Norge :P
Trackback
