Sången dom spelar när filmen är slut
Han kom som en virvelvind, förklädd till en storm.
Nu börjar resan mot Spanien närma sig och jag är lite smånervös måste jag säga.
Eller förväntansfull? Jag vet inte.
Senaste dagarna har jag funderat mycket på när jag ska kunna åka till till Kiruna.
Eller rättare sagt, sedan söndag är det vad jag tänkt på ungefär dygnet runt.
Men jag vet inte hur det ska kunna gå ihop för jag är egentligen pank och behöver jobba en massa.
En kompis fyller tjugofem och jag vill åka upp för att fira henne.
Men skulle någon komma ner till mig när jag fyller tjugofem för att fira mig?
Kanske jag gör för mycket för vissa. Och för lite för andra. Det grämer mig fortfarande att jag missat bröllop i Kiruna.
Åh alla val och beslut och alla jag riskerar att svika och har svikit och så lilla pappa ovanpå allt dessutom.
Varför måste folk ge mig ännu sämre samvete än vad jag redan har?
Kommentarer
Postat av: Elin
Åh, ska du komma upp när jag fyller år? Vad snällt! ;)
Annars är det ju bara för pappsens skull du ska komma upp, eller alltså för att du själv känner att du kan och vill, inte för att någon annan säger att du ska.
Trackback
