I dance away from all my fears

Jag sitter uppe igen. Alldeles för sent.
Om två timmar ska jag kliva upp för att göra mig klar för jobb. Konferens.
Men förra natten sov jag tolv timmar så jag klarar mig.

Det pirrar i magen och jag finner inte riktigt någon ro.
Alla tankar bara snurrar runt igen.

Idag blev mitt hår klippt av världens finaste tjej och jag känner mig lite homosexuell.
Hon såg ut som Katherine Moennig.

Annars är det såklart pirr inför framtiden.
Det känns som att det är många saker som händer nu och alla är lika spännande!
Hur har jag kunnat gå runt som i koma de senaste två åren?
Och varför har jag funnit mig i det?

Men det är väl sån jag är.
Nu ska jag inte låta någon hindra mig längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0