Utseendefixerad

Det finns ju människor som bara är sådär fruktansvärt snygga/vackra så man bara vill dö.
Hela kroppen skriver "Vill ha! VILL HA!!". Men en sån människa skulle ju aldrig gå att leva med.
När man är ute på krogen vet man att tusen människor stöter på ens partner för att denne ser så sjukt bra ut.
Skitkul. Inte.
Och jag erkänner direkt, jag brukar tänka "Vad fan gör den där snygga människan med den där fula??".
Så vill jag ju inte att någon ska tänka om mig. För det är ju givet att jag skulle vara den fula i en sådan kombination.
Och tänk hur jäkla ful man skulle känna sig varje dag! Man går runt med den perfekta partnern sida vid sida, den utan några fysiska brister. Så har man själv en finne i pannen, en tjockismage och en ful tå. Ens egna brister blir ju gigantiska.
Nä tack.
Vardagssnygg är bra. Sådär lagom. Tillräckligt för att vännerna iallafall inte tycker han är ful.
En ful pojkvän skulle jag aldrig ha, även om de där distanspojkarna inte varit bland de vackraste.

"Skönheten sitter i betraktarens öga".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0