Victoria

H e r r e g u d . . .
Som jag drömt om den här kvällen. Som jag längtat och väntat.
Så många gånger som jag trott att det är försent, jag är för ung för att få se dom.
Men jag var där. Tillslut stod jag nästan längst fram. Min hand skulle nå räcket där framme om jag sträckt fram den.
Det är tillräckligt nära för mig.

Ibland finns det fördelar med att vara liten och kort.
Man kan knacka de långa killarna på axeln, le lite sött, vifta på ögonfransarna och fråga "Får jag stå framför dig?" och det finns inte en jävel som skulle säga nej. Alla kan ju ändå se över min skalle!

Ändå var inte allt bra.
Jag stod där i folkhavet och lyckan borde ha varit total.
Men det var ändå något som saknades.