Victoria

Jag har tänkt på en sak. Det klickade lite extra när jag hörde John ME sjunga "Love is my drug, it's my heroine".
Det är lite så. Det bästa jag vet är att vara kär. Och jag tror jag vill det lite för mycket.
För jag vill verkligen inte inse hur det är egentligen, när jag träffat någon som kanske inte är helt perfekt.
Försöker tvinga in det i allas skallar, att vi är det perfekta paret, att han är den perfekta killen.
Bara för att jag vill att det ska vara så.
Jag är skitless på att vara singel. Det är fan inte kul på något sätt alls.
Har inte alls någon lust att försöka lära känna någon ny.
Jag vill bara ha någon som känner mig till 100% som jag kan få vara trygg med.

Det är faktiskt inte kul att gå hem med någon för ett dåligt fylleligg och sen gå hem ensam.
Jag vill gå ut med mina tjejkompisar, ha skitkul och dansa på krogen, sen möta pojkvännen i baren, gå hem tillsammans och vakna bakis tillsammans. Käka bakismat och bara mysa. DET är fan livet!

Så snälla snälla, kan jag inte bara få träffa någon som har samma syn på livet?