Fan.

Det här med att vara rädd är inte min grej. Men jag kan ändå inte låta bli att vara det ibland.
Ikväll låste jag in mig i maskinrummet för att jag var rädd för en person som satt i salongen och såg filmen.
Samma person som jag berättat om tidigare.
Blev rädd att människan skulle komma upp till mig efter filmen.
Jag får gåshud bara jag tänker på personen.

Fan också.
Men i ett stort tomt låst Folkets Hus kan ingen höra mig skrika.
Ringde Morgan för att få ha någon i örat medans jag kollade om huset var tomt.
Det var det. TackgodeGud.

Nu väntar jag på att Jessie ska ringa, vi ska ut och finåka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0