Lisa, åh Lisa.

Inatt är jag nostalgisk igen.
Lisa Ekdahl har funnits i mitt huvud hela kvällen.

På jobbet satt jag och sjöng Jag skrek:
Jag skrek
men du hörde aldrig riktigt vad jag sa
jag såg in i dina ögon
men du såg nog aldrig riktigt vem jag var
och jag sa
det här är hur jag är
jag kommer alltid att vara såhär
så kom och och ta mig eller låt bli

för sån här är jag
och det vill jag förbli


Jag vill bara vara:
Min tankar har tröttnat på att mala
Mina händer har tröttnat på att be
Min fötter har tröttnat på att vandra
Mina ögon har tröttnat på att se

Jag har snubblat, fallit, rest mig ur gruset
Jag gjorde det för dig och mig, gjorde det för oss

Jag gjorde så mycket, det gav oss så lite - men
allt det där är över nu, för se'n jag tog mig loss
Så vill jag inget veta, jag vill bara vara
Jag vill bara känna hur du andas här intill
Jag vill bara blunda, jag vill bara ha kärlek
Jag vill inget annat än att bara finnas till


Jag behöver inget mer
:
Lägg din hand på mitt hjärta, kom känn hur det brinner
Trodde du att kärlek är nånting som försvinner
Nej - det som en gång brunnit kan alltid lockas att brinna
Det som en gång funnits i hjärtat kan aldrig försvinna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0